Sex ed. på hög nivå

I Kung Fu Panda 2 dyker frasen "och fråga mig inte var ägget kommer ifrån" upp.
Kev: Fråga! Fråga!
me: Ägget kommer från kycklingmamman.
Kev: Det vet jag väl! Jag vet allt om hur man gör barn!
me:????????? :O Har ni lärt er det i skolan eller är det en kompis som berättat?
Kev: Hihihi... det är en kusin till en kompis brorsas kusin en kompis..... okej det va A. Jag vet ALLT!
me: Ok....
Kev: Det är egentligen pappan som stoppar in det och sedan mamman som får ut den. Och det är där nere. Och det är bra om man har en säng, det är lättare då, en ligger på rygg och den andra på mage uppe på!Eller hur?
Men jag tycker det är JÄTTEÄCKLIGT!!!
me: Ja precis! Men du kommer inte alltid att tycka det är äckligt och har du några frågor eller så, så kan du fråga Richie.B

Det var ju enkelt!
Ger mig själv en stor klapp på axel för att jag är så pedagogisk :)

All that I ever need

Skriv, radera, skriv, radera and so on and so on....

Jag vill skriva om den där känslan som gör livet värt att leva, som ger mig allt jag någonsin önskat.. 

men det går inte få ner i ord. 

Som om känslan skulle tas i från mig om jag yppade den.

Det är den där känslan som jag är absolut mest rädd om, den jag älskar mest av allt, den som gör att jag älskar. 

Den som påminner mig om hur lyckligt lottad jag är, den jag vill försvara till varje pris.

Ingen behöver förstå, jag behöver bara leva. 

Den finns. 

Jag finns.

Sommarkänsla ova here!

Live in love and love will live in you! 

Bulletproof

Ledig jobbhelg

I går var vi på bröllop och jag fick se finaste Jex vara sitt allra vackraste jag, 

hon var alla små flickors prinsessdröm när hon skred nedför altargången vid Anders sida. 

Dom var såååå fina :)

Festen var makalös och jag skrattade mig till träningsvärk i magen.

Vi avrundade elva timmar efter vi börjat och i dag har gått på halvfart.

Firade morsdag på en filt på gräsmattan, det serverades varmkorv med bröd och festis, en riktig festmåltid.

Smaskens till sista slicken ;)

Redo för fest :)

I kväll unnar jag mig godis och låter mina funderingar vandra fritt.

 Hur länge vi än väntar på livet så kommer livet aldrig någonsin att vänta på oss.

Sommar

Klockan är snart tre.
Det är ljust ute, fåglarna kvittrar och sval sommarluft fläktar från ett öppet fönster.
Jag blundar och tänker på varma sommarnätter. Jag tänker på glädje och kärlek. Jag tänker på allt jag har som jag inte alltid tror att jag förtjänar.
Jag längtar efter solen.
Längtar efter värmen mot min hud, längtar efter sommarens alla dofter och ljud.
Sand mellan tårna, grönt gräs under fötterna. Till och med sommarregnet som smattrar mot taket.

Jag blundar och låter känslan av sommar frigöra mig.
<3<3<3

Säsongsavslut

Nu är alla känslor uttömda, som tårar nedför kinderna.

Hjärtat slår sakta och bröstet känns tomt, jag är trött.

Det jag längtar allra mest efter just nu är att få krypa ihop, vara liten och gömma mig i någon annans starka armar.

Dom här serierna knäcker mig och efter flera veckors gråtande ska det bli skönt med en längre paus! ;)

Nighty!

Mark the question.

Jag tänkte att jag ville skriva om allt som bubblat inne i och som tillslut ställde mig i ett vägskäl där jag antingen kunde springa eller bara ignorera rädslan och släppa ut allt oavsett vad konsekvenserna kunde bli.
Det var nära men jag sprang inte.
Dagen efter var det lättare att andas.
Jag har fortfarande lika många obesvarade frågor som alltid men den största frågan kanske ändå är; hur länge ska jag egentligen vänta på att få svar?

Medan jag funderar på det ska jag tillbringa min lediga lördagskväll på det sätt som börjar vara vanligast.

Lilla hjärtat

För fem år sedan sov jag på plan 7, BB.

Baby Kay kom till världen med dunder och brak och jag både varnade mina vänner och avskräckte dom med mitt utseende från att föda barn.

Jag har aldrig en enda gång ångrat mina barn.

Dom är solskenet som lyst fastän mycket annat varit jobbigt.

Jag säger inte att det varit lätt, det har det inte och jag har många gånger varit beredd att bara ge upp och gå min väg. 

Men med stöttning från mina älskade vänner, kidsens alla "tanter" så kom jag igenom även de perioderna.

I dag är Kayla 5 år!

Jag vet inte var tiden tog vägen, hur blev hon så stor?

Min helt egna mini-me, med min tjurskalle, stolthet, styrka, kärlek och matlust ;)

Jag kan inte låta bli att le inombords de gånger hon får ett vredesutbrott eller vill göra på sitt eget sätt och när hon provocerar mig så påminner hon mig om hur det kändes då.

De gånger jag grät eller skrek eller sprang i väg, så ville jag egentligen allra mest att någon bara skulle krama mig, att någon skulle bry sig, att jag skulle få vara den allra viktigaste människan i någons liv, om så bara för en stund. 

Jag vill ge mina barn känslan av att vara älskade <3

Och kramar kan man aldrig någonsin få för mycket av!

Jag är som alla andra mammor, helt fantastiskt stolt över mina underbara barn <3

Och om jag fick råda mina vänner i dag skulle jag säga 

-Det finns inget bättre än att föda barn och se dom växa <3

5,5 dar

Itunes kraschade.

Datorn kraschade.

Ingenting annat fungerade riktigt heller.

Jag hittade motivationen och slutade röka, stängde alla bakdörrar och tänker verkligen inte börja om igen.

Hade en välbehövlig rendezvous i umeå mitt i veckan.

Har jobbat tre pass fastän det var ledigvecka.

Har hunnit shoppa och shoppa och shoppa lite till.

Fått äta grillat vid långbord :)

Haft återkommande längtan efter att få springa.

Sovit dåligt.

Haft tvärsnabba irritationssvängar.

Kramats.

Lagat datorn.

Unnat mig choklad och sett Greys :)

Och trots irritationstopparna är jag lugn, lycklig och glad :)

I morgon är det måndag.

Baby Kays 5års dag.

Ny vecka.

Nya utmaningar :)

Hårgrå

Skam den som ger sig!
Efter en hel massa gnäll som Rrr såklart fick utstå (han borde sagt till mig att hålla käften och sluta jävla gnälla!!), tårar, svordomar och extrema HAT-känslor så har jag ÄÄÄÄÄNTLIGEN lyckats avinstallera och OMinstallera fackinjävla itunes!
Så as we write håller iphonen tillslut på att uppdatera.
Kanske löser det iaf ETT problem.
Och det var faktiskt skönt att gråta, även om det var ilske tårar, jo förresten, mitt i grine kom det på nått klipp på tvn om soldater som kom hem från krig och överraskade sina barn i skolan eller på dagis, inte fan hjälpte det grine, tårarna stod som fontäner ur ögonhålen.
Jag kanske behöver världens sorgligaste film för att få ur mig alla dom här tårarna som jag samlat på mig.
Tårar som kommer från rädsla och växer av saknad.

I kväll rådde jag någon att våga säga nej om det verkligen är så det känns...
ändå duger jag inte till att själv säga nej när jag hamnar i den där situationen som jag faktiskt inte vill vara i, jag kan inte "välja sida" eller ta parti, det har jag redan gjort och jag har inga planer på att ändra mig. Jag vill inte hamna i mitten och klämmas bara för att jag ville vara snäll.
Så det är nog jag som ska ta mitt eget råd, att säga nej.
Min lojalitet finns precis där den ska vara <3

nighty

All dressed up

Smink, hår, parfym, nagellack, läppglans, kläder och örhängen.

Och sen....

soffan.

Ledsen, besviken och ensam.

Inte årets bästa kväll :(

P.P

Private Practice!
It´s so freeeeakin goood, jag dör!
Pulsen slår, jag håller andan, gråter och hjärtat värms, allt på en gång.
Helt jävla hysteriskt och jag har ingen att dela det med, vafaan!

Eftersom jag fått bättre omdöme när det gäller godnatt tider så stänger jag nu ner, sparar mina två kvarvarande avsnitt till..... ja... söndag?
Det är så sjukt braaa, whaaaaaaahhhh!!!!!!

Lovely

Så har jag för första, men förhoppningsvis inte för sista, gången varit på möhippa!!
Helt fantastiskt! :)
Förutom alla roliga saker vi gjorde så var det känslomässigt underbart.
Så mycket kärlek, vänskap, närhet, omtanke, värme och glädje.
En sån där dag som kommer värma i hjärtat lång tid efteråt och finnas i minnesbanken i föralltid.
Och det var inte bara möhippan som värmde hjärtat.
Att få smyga ut ur huset på morgonen, lämna familjen sovande eller nyvakna, min familj :)
och sen få komma hem och krypa i säng, fylld av dagens alla känslor och fylld av kärlek och tacksamhet <3
Jag är lyckligt lottad och älskar varje sekund av det!

Kvällen innan hade jag skrivit en snabb kom-ihåg lista. När jag vaknade på söndag och hittade listan, som jag såklart glömt titta på, såg jag att jag glömt en hel del av de saker som tydligen blivit tillagda utan min vetskap ;)

I kväll är det tisdag.

Efter en underbar helg som innehållit, förutom lördagen, grillat, jobb, många pussar, en fantastisk man, en snäll och hjälpsam pojke och en mycket bestämd fröken som nu cyklar heeelt utan stödhjul, får jag krypa i säng helt själv och tre dagar har aldrig någonsin känts så länge.

Livet är fantastiskt! <3 :)

Nose bugs

I jakten på den perfekta klänningen har jag i kväll gått igenom 164 sidor på tradera plus 8 eller 9 andra websidor. Jag fattar ba inte att det ska va så svårt!
Jag vill ha en fodral klänning som når ner till knät, i en fin färg, ej vit, ej svart, ej röd.
Det finns inte. Om jag inte ska betala tusen lappar såklart.
Har dock lyckats investera i ett par svart pumps med peeptoe av okänd höjd, håll gärna tummarna för att dom inte är 14 centi.
En månad på mig att styra upp kläder och smycken.... börjar kännas lite små stressigt faktiskt ;)

I övrigt bor det snor i mitt huvud :(

Cyklar

Jag måste bara säga att stödhjul är den sämsta uppfinningen någonsin!
Efter att Baby Kay varit fantastiskt bestämd, hon skulle AAAALDRIG cykla utan stödhjul, så vek hon sig i kväll och sa "jag ska träna" :)
Jag grävde snabbt fram en sån där blank grej man skruvar bort stödhjul med och vips var dom borta och jag hade svart smuts i hela ansiktet..... why?
Det var dock ingen direkt succé att cykla utan så jag bytte cykel till en snäppet större, då gick det bättre och min ostkroksrygg kroknade inte helt.
Anyhow, så fort hon fått upp farten lite och rullar så lutar hon rumpan neråt vänster, överkroppen åt höger. Hon blir som en fällkniv. Jag tänker att stödhjul borde förbjudas och jag skruvar INTE tillbak dom.
Nu tränar vi!
Ja, i morrn alltså, NU sova :)

GLAD!

Uppfylld av den där känsla, den där bästa bästa känslan.
Den som gör att jag vill le hela tiden, som fyller mitt hjärta med värme, tacksamhet och kärlek :)

Så medan solen skiner in genom fönstret går denna på repeat även idag ;)


Söndag blev lika bra som förväntat, dock lite kortare än önskat.
Söndagsmys i soffan med godis, greys och bästa Bettan!
Smög sedan i säng och somnade tryggt till snarkningarna från höger <3
Jag är så tjatigt glad och jag suger i mig varje liten lyckoatom :)

Nångång före halv sju ringde väckaren och jag  skulle lätt kliva upp så tidigt varje dag om varje morgon gav samma glädje.
Tjatigt glad, ja sa ju det! ;)

La la la lööörda

Latmasken kidnappade mig på en lördag!
Jag vet inte om det är åldern eller att kroppen orkar mer nu som gör att jag vaknar pigg klockan ett varje dag jag ska sova efter jobb. Lyckades iaf somna om igen och sov till middag. Sen dök latmasken upp och allt det där som jag ju tänkte göra blev ogjort, hoppsan då.
Vilken tur att alla att göra saker finns kvar även nästa dag och dan efter det och dan efter det......
Nu sveper jag kaffet och trotsar det osköna vädret, beger mig till jobbet och ber för att tiden ska gå fort så det blir söndag!
I morrn kommer min älskade familj hem och kanske jag även får en Bettan-kram :)

Det är grymt skönt att må så här bra <3

Bildn

Färgglad, svullen och öm :)

Eftersom Liz vågar vägra facebook och Lil-sis också, igen, tydligen kommer en bild från sekunden innan vi plastade in den.

Håll till godo! :)

Påskfjällsägg

Påsk i fjällen i vanlig ordning.
Jag gillar fjällen på vårkanten, när solen värmer och huden lite lätt svider när jag kommer inomhus, när jag är så trött att jag kan somna stående på kvällen och sen vaknar (rätt) tidigt, redo för solen igen.
Det är slutet på vintern och början på våren.
Sista två åren har påsken i fjällen varit extra bra.
Det där som oftast retat gallfeber på mig och gjort så att dragit mig för att åka finns fortfarande kvar men det känns inte lika jobbigt och det stör mig inte alls lika mycket längre.
Det är med hundra procents säkerhet mannen jag sover hopklämd med som är orsaken till det och jag njuter :)

I dag har jag besökt Lord Emmoth och man kan nu ana att det sprungit en leopard genom djungeln, eller är det solen ovanför havet? Jag är fantastiskt nöjd även om jag just precis i denna minut är både trött, frusen och öm.
Nu blir det soffläge här i huset där vi bor, tills kidsen kommer hem :)

Det bubblar mycket känslor i dag, kanske påverkat av tröttheten, frusenheten och ömheten.
Det är en sån där dag när jag bara vill krypa in i tryggheten av mitt happy place och stanna där.
Känslorna är starka och skrämmande och jag känner mig ganska ensam i allt det.
Det är fina känslor men skrämmande ändå <3

Glad :)

Efter en tråkig tågresa och en lyckad shoppingdag, där jag fann mig en ny fin ralph som fick galoppera hem med mig, så lyckades vi gå på nån form av riktig date :)
Efterlängtat och underbart <3
Hela helgen har varit såå bra!

Hallen är äntligen målad och det gamla köket rivet och bortkastat.
Grillpremiär med massor av skratt, snöoväder, soffmys, våfflor och så blev jag lurad att börja spela diamantspel och nu kan jag bara inte sluta.

Det är söndagkväll och jag längtar redan oerhört mycket efter torsdag <3
Jag är lycklig :)

Fräzzz

I dag fick jag känna mig lite lagom påhoppad och i stället för att sätta ner foten och ryta ifrån så satt jag bara där och kände mig påhoppad, bet ihop för att inte låta ilsketårarna rinna över och sen gick jag.

I efterhand har jag spottat ut allt jag borde sagt då.

Varför har jag så svårt för att bara säga VAD FAN!?

Det är mitt liv, mitt sätt, mina val och mina värderingar. 

Ska verkligen någon som ALDRIG spenderat en enda dag i vårt hus tycka till om hur jag gör saker?

Jag ville bara skrika.

Lev fem år som jag har levt, gör det jag har gjort de senaste fem åren och våga sen kritisera mig!

Det här är kanske varför jag har hysterisk huvudvärk i kväll...

Menee.. 

I morrn är det fredag och jag längtar :)

Zzagga

Jutuben är en fälla kvällstid. Skulle bara kolla en enda grej och femhundrasjuttiofemochenhalvgrej senare sitter jag kvar. Ramlade in på nått klipp där två tjejer skulle visa danssteg och det tog säkert en minut innan jag fattade att dom inte pratade nått språk som jag förstår, sen var klippet slut! Värt.

Visst vet ni att jag skriver ungefär vääärldens lamaste blogg?!
Det fanns en tid när jag skrev allt mellan himmel och jord, mycket var inlindat för att bara de personer som förstod skulle förstå och random in ramlade peeps skulle tänka att "hon har ju inte alla hemma".
Sen hände något. Förmodligen något vuxet vafan. Och så kan jag inte skriva nått. Jag vaktar mina ord, jag vaktar mina formuleringar och jag vaktar ämnen jag skriver om. För att inte missuppfattas, för att inte orsaka att nått ska bli fel.
Vad hände med att bloggen skulle vara mitt jag-kräks-känslor hål?!

Så här kommer kvällens närmsta tanke (förutom det jag redan skrivit).
Jag är uppöverjävlaöronen kär i en kille som jag får träffa två dar i veckan.
Det suuuger att ses så sällan :(
Det gör varje sekund av de där två dagarna så hysteriskt betydelsefulla. Och fatta rätt, varje sekund jag har med honom oavsett det skulle vara en eller sju dar i veckan skulle vara lika betydelsefulla men att längta efter fredag hela veckorna och sen veta att helgen går så fort... det suger, jag har ingen bättre förklaring.
Han är allt jag kan tänka på typ jämt och det gör mig fortfarande livrädd.
Känslorna bubblar i mig men jag bara vägrar släppa fram dom.
De vackraste känslor som finns i hela världen och jag håller tillbak dom.
Och nu grinar jag också!!
Hormonhelvetet.
Jag grät på skidåkningen i dag med, för jag har världens vackraste barn.
Tina har aldrig fattat varför jag ska gråta när jag är glad och ärligt, jag vet inte, det kanske är nått fel på mig men det känns ändå som att det är lite min grej när jag är lycklig.
Och jag är verkligen lycklig *mer tårar* <3

Happy

I eftermiddags var det som att någon tryckte på en knapp.
Barnen slogs, skrek och var i högsta grad ovänner, övervåningen såg ut som ett slagfält, totalt kaos.
Jag tog två andetag och så var tålamodet bara där, lugnet och beslutsamheten infann sig och utan att höja rösten en enda gång tillrättavisade jag båda barnen som (ganska) snällt städade undan efter sig och blev vänner igen.
Sen igen i kväll.
Två barn som hoppar studsbollshopp i soffan.
Jag hotar i vanlig ordning med att stänga av tvn och raka spåret till sängen om de inte genast sitter stilla framför tvn!
En lyssnar, inte den andre (vi vet alla vem).
Så lugnt och sansat utan att ens känna irritation plockade jag bara bort henne, raka spåret till sängen och satt sedan kvar tills hon lugnat sig och efter det tog det fem minuter så sov hon.
Jag har inte alltid varit konsekvent och mina barns beteenden är en direkt spegling av mitt humör och mina känslor, är jag i uppror på insidan så är dom i uppror utåt.
Men i dag vände det på en femöring!

TACK!TACK!TACK!
Jag är så sjukt tacksam att det finns inte.
Jag gjorde något rätt i dag och jag fick rätt tillbak.
Tålamod, tro och tillit.
I can do this.

Det är dags att packa bort fallskärmen och fortsätta åka karusell ;)

Up! and dooown... UP!! and doooown..

Tvärilsk, dåligt samvete, ledsen, mer dåligt samvete, rädd, about blank.
Tvärilsk, dåligt samvete, ledsen, mer dåligt samvete, rädd igen...
and so it goes.
Det har blivit bättre, humöret alltså, väldigt mycket bättre så även om stunderna av tvärilsk dyker upp ibland känns det ändå som det finns hopp om att det kommer lugna ner sig helt och tålamodet kommer att komma åter.
En dag i taget.

Jag sover mindre också.
Tar mig i säng i relativt rimlig tid men ligger sedan vaken...
vaknar och studsar ur sängen när larmet går.
Är mer aktiv dagtid än jag varit på länge, äter bättre än jag gjort på länge, men det här med att inte somna är något helt nytt, minns inte att jag provat det nångång förut.. eller jo, kanske..

Film och förmycket-av-allt-ätbart kväll i kväll, lär få synda för det i morrn när halsen brinner, men jag skyller allt på Ida som inte åt sin ranson av fem minuters kolan!

Well... vi provar väl någorlunda rimlig tid i kväll med och ber en stilla bön att J.Blund dränker mig i sömnsand quickly.

Ståpäls

In frickin loooove!

Teardrop

Häromdan såg jag ett fantastiskt sorgligt serieavsnitt och tårarna kom direkt. Samtidigt som första tåren trillade nedför kinden så insåg jag att jag inte gråtit sen... sen länge. Kanske det som fick mig att gråta sist tog så ont att jag inte vågat gråta.. jag vet inte...
Jag tänkte inte mer på det men så i kväll såg jag ännu ett fantastiskt sorgligt serieavsnitt och tårarna rann.
Det är skönt att gråta. Frigörande och lättande.
Tårarna tar bort pms monstret som ger mig irriterade känslor, som får mig att skrika när jag egentligen inte vill det och som äter upp mitt tålamod i en tugga, vilket ger mig dåligt samvete upphöjt i en miljon stjärnstopp.
Dom säger det ska stabilisera sig och jag väntar. Jag tror att det kommer göra det och jag hoppas att det händer snart! Men jag gråter mycket hellre än jag skriker, så åter till seriernas sorgliga värld.

Oneness

No more Uppsala Reggae Festival.

Även om jag visste det sedan en tid tillbak så känns det så sorgligt, jättesorgligt!

Jag brukar tagga från januari, dvs 7 månader. Vänta med spänning på varje artistsläpp, tjuta högt av glädje och ringa till Tina och skrika.

Roadtrips till Uppsala med musik och känslor på högsta volym, lyxa med hotell och promenera i solen, äta jalla kebab och shoppa, insupa atomsfären på festival området i skymningen, traska tillbak till hotellet med ömma fötter mitt i natten för att krascha i en stor fluffig säng och sen göra allt igen dagen efter.

Och inte en enda sekund utan musiken som fyller mitt hjärta, ger mig känslor av lycka, tacksamhet och kärlek. Hur många gånger har inte tårarna runnit över bara för att allt varit så underbart.

Varit känslomässigt utmattad, mättad och lycklig i bilen på väg hem.

Vi har hunnit se många och det är sparat i minnesbanken för alltid <3

I år blir det ingen resa till Uppsala. 

Kanske en resa någon annanstans, med säkerhet en fantastisk resa men inte till Uppsala, inte till festival.

Så för en stund sörjer jag.

 

Gimme gimme gimme...

..all night long.

Lov med ledighet är helt fantastiskt skönt!
Klockan sju varje kväll vill jag somna men tvingar mig att vara vuxet vaken till typ nu.
Utomhus vistelse gör småbarn trötta så frågan är ju då, vad blev jag?
Eftersom jag när en hemlig önskan om att vara tjej så har jag införskaffat en hand-handväska, och klackiga varje-dag skor.
Jåda!
Sen ser jag smash, myser förtjust till all sång och dans och sjunger sedan falskt hela vägen till tandborsten.

Gimme gimme gimme!
Keep playin that love song ;)

Poccorn

Jag tror vi ska äta allt utom det.
I dag jagar vi wienersemlor och fyller en Ica påse med snask. Gottar ner oss i soffan och grisar lös rudegyals-style. Ja, vi kommer vara sockerbakis delux i morgon, precis som det ska va = långt ifrån lagom :)

Ibland kan jag tycka att det är jobbigt när känslorna tumlar runt som präriebollar i en storm men vid första minut av lugn så är jag tacksam för att jag faktiskt känner så starkt.
Jag tycker om känslor och alla känslor är okej för dom är mina.
Att tassa på tå runt andra människor och anpassa sig för att inte trampa någon på tårna eller på något sätt stöta sig med eller stöta bort någon är inte okej i min värld. Ändå kan jag komma på mig själv med att jag fortfarande gör det.

Let's go goodis!
Countdown 16 timmar!

Upsidedowncake

Jag vill skrika.
Men varje gång jag skriker så skräms jag.
Jag är inte arg.
Rätt ledsen.
Men inte arg.
Ganska rädd.

Jag är fortfarande inte tankeläsare.
Jag kan bara höra de ord som sägs.
De ord som inte sägs finns inte.

Jag saknar.
Varje dag.
Det tar aldrig slut på saknad.
Och jag längtar.
Varje dag.

Semla

Det är den enda tanke jag kan tänka.
Försöker jag koncentrera mig på något annat... system fail..... error..

Semla, semla, semla
semlasemlasemkasemlasemla

seeeeeemla.

Sevendays!

7 dagar utan godis, utan choklad!
7 dagar utan socker helt och hållet.
Inget fusk!
Jag är rätt nöjd med mig själv.

Ja, jag är lite tröttare än vanligt, lite mindre tålamod än vanligt men jag lyckas.
Jag tog ett beslut och jag står fast.

Solig

I morse kom solen, oh mama!
I 13kommanånting sekunder, och det var superfly!
Doften av värme och solsvett, fick mig att drömma mig bort till sandiga stränder, jag kunde nästan höra en schkwekatrast i bakrunden, vågor som slog mot stranden och musik från någonstans.
Fifan så skönt!
Näe, jag längtar inte alls efter sommar, solbrända ben och grönt gräs.
Varm asfalt och solnedgångar.
Inte alls, inte lite. Blomma?

Jag sov halva dan men fick inte jobba i natt så nu sitter jag här, 2 avsnitt senare.
Slut på ointressanta tankar för kvällen, och med det landar huvudet på dunkudden,
där endast helt fantastiska drömmar dröms ;)

Zzzzweet

Slut på ursäkter!

Varför är rubriken till bloggen kursiv i telefonen??

Jag har dålig karaktär och godis är min fälla!

Godis är bra till allt!

Jag kan få det när jag varit duktig och behöver fira.

När jag behöver unna mig något gott.

När något gått dåligt och jag behöver tröst.

Eller helt enkelt när jag inte har något annat att göra.

Och som ursäkt för att inte behöva göra något annat.

Ja, godis är bra till allt.

Men göm alla speglar för speglar och godis går inte ihop.

Om dom stöter på varandra så blir det inre krig och jag hamnar mitt i korselden.

Nu är det dags att sluta.

Godis är inte min vän längre.

Be the change you want to see.

One week

Veckan med många känslomässiga svängar.
Jag har gråtit flera gånger under flera dagar, ibland med sällskap men oftast ensam och tårarna finns fortfarande nära.
När jag var fjorton berättade pappa att det var dags att säga hej då till vår hund, som jag hade valt, döpt till Minus och älskat i tio år.
Det gör mig fortfarande ledsen att tänka på.
Jag bestämde mig då för att jag inte ville älska någon fler hund.
I maj 2007 kom mitt monster till mig. Jag ville egentligen inte ha honom men jag såg in i hans stora bruna ögon en gång och var såld. Sen har jag fått skiljas från honom gång på gång och gråtit i timmar över hans öde. Tillslut lyckades jag få honom att komma till ett bra hem, där han får all den kärlek och uppmärksamhet han förtjänar, där ingen kan ta honom eller behandla honom illa. Men även om det var mitt beslut och jag vet att han har det så bra, så gråter jag, först av lycka varje gång jag ser honom och sedan av saknad varje gång vi skiljs. Han har alltid varit, är och kommer alltid att i mitt hjärta vara min hund.

När jag för en vecka sedan följde min fina lillasyster och tog farväl av hennes älskade Titan så gjorde det ont. Har du inte varit med själv så kan du aldrig förstå hur ont det gör att se någon ta farväl av sin bästa vän.
En Ida utan Titan känns konstigt, han var alltid med.
Men vi kommer att minnas honom med glädje för han var glad, i alla sina år var han glad, snäll och bortskämd.
Han hackade tänder och lurade av mig min madrass i fjällstugan och jag har aldrig sett någon så glad i att säla sig.
Han var jättefin <3

Helgen var iskall men vi överlevde utan frostskador, lyckades slå på stort och laga mat, förolämpade eller skrämde ihjäl en bearnaisesås, åt för mycket godis, sov till filmen och gjorde sen alltihop igen men med bearnaisesås på flaska.
Även om jag frös om både fötter och armbågar så var mitt hjärta varmt, varmt som det alltid varit när inte min egen tjurighet stått i vägen.
Jag tycker om att göra det där lilla extra, det gör mig glad. Och det gör mig extra glad när någon ser och uppskattar det.
Jag kanske inte alltid lyckas men jag försöker och den skrämda såsen gav oss i alla fall ett gott skratt.

Jag är i själen lycklig och det hjälper mig när det stormar utanför.
Och jo, jag fick provsvar i dag, inga cellförändringar :)

Motivera mera!

"Vad kan jag själv göra för att hitta motivationen och vara villig att göra arbetet som krävs för att förändring ska ske?"

Done!
Just nu har jag tillräckligt med motivation för att göra vad som helst, just nu skulle jag kunna ge mig på att försöka lösa alla världsproblem. Och motivationen ger mig så mycket styrka så jag faktiskt tror att jag skulle kunna lyckas.
Det pirrar i hela kroppen, den här känslan är nog, näst efter kärlek, den bästa som finns.
Jag är glad, jag är trygg, jag är stark och jag ser på framtiden utan tvivel och utan rädslor.
Just precis nu kan inget rubba mig, jag har tro, tillit och jag är motiverad!

Jag borde läsa mer!

Och i dag är det fredag <3
LYCKA!!

Make a mess!

När inte någon annan strular till våra liv så är vi rätt duktiga på att göra det själva, vi är dessutom oftast helt ovetande om det eller så låtsas vi att allt är bra, tills det helt plötsligt inte är det längre.
I en relation krävs det alltid två för att göra det riktigt ordentligt struligt.
Och det krävs också två för att göra det riktigt ordentligt underbart.
I en relation är vi alltid två, vi ska inte vara ensamma där.
Så när vi har gjort fel, när så mycket blivit så fel, vad gör vi?
Vissa väljer att fly medan andra väljer att slåss.
Jag är viljestark och slåss för det jag tror på.
Är det viktigt för mig så backar jag aldrig ur förrän jag gjort precis allt som står i min makt att göra.
Och när jag älskar älskar jag med allt jag har.
Det kanske inte alltid är till min fördel men jag kan inte göra på något annat sätt, det är en del av mig.
Mitt stjärntecken är lejon.
Jag är stolt men jag har även något jag brukar kalla för missriktad stolthet, jag har svårt att erkänna när jag gör fel,
vilket är något jag jobbar på och hittills går det rätt bra tror jag.

Med det sagt vill jag säga något annat och det är riktat till min älskade Bettan.
Förlåt mig, jag hade fel.
Jag älskar dig oavsett vad du gör eller vad som händer.
Jag har svårt att acceptera när någon av er såras och jag önskar bättre för dig än tårar,
men jag skulle inte själv göra på något annat sätt.
Om det finns en chans till lycka så är den värd att ta.
Tveka inte, ge det allt du har!

Gör om, gör rätt!
Eller så har du för mycket kläder på dig.

XXXXXXXXXXX
With love/me

Klockan två tankar.

Kanske du har rätt.
Kanske vi låter det bero tills det en dag på nått sätt är för sent.
Är det någon form av självplågeri?
Det är inte vad jag vill.
Vill någon det?
Förlora det för att du var för blind att se att du hade det eller för feg för att styra upp det medan chansen fanns?
Tänk om det bara en dag på nått sätt är försent...
Det skulle nog göra ont tror jag.

Jag läser.
Och för varje mening kommer frågor, för varje aha kommer insikt.
Inte alltid den insikt jag vill ha.
Maktlöshet.
Rädsla.
Förståelse.

En person som inte kan se sig själv som värdefull kan heller aldrig se någon annans behov av att få vara värdefull.
En person som aldrig tillåter sig själv att vara ledsen kan inte heller känna igen sorg eller trösta någon annan.
Vi kan inte ge något som vi inte själva har.

Ibland blir jag less på alla tankar.
Ofta är det absolut nödvändigt att tänka.

About makin babies.

För att räta ut vissa frågetecken.
Många verkar vara i tron att jag vill producera spädbarn på hög nivå och jag vill bara rätta er. Så är inte fallet.
Helt ärligt så vet jag inte om jag vill ha några fler barn. Det är underbart med små bebisar och visst längtar jag ibland efter att få pyssla med en helt ny liten filur men samtidigt är jag bortskämd. Jag har två jättefina barn som kan klä sig själva, plocka fram fika själva, använder inga blöjor, behöver inte passas varje sekund och dom blir dessutom äldre och mer självgående för var dag som går.
Så att självklarheten att jag vill ha fler barn är ingen självklarhet.
Jag skulle vilja ha en hundvalp också, en jätte söööt liten valp som luktar välling och som ingen någonsin kan ta ifrån mig.
Men då ska ju den tränas att bli rumsren, motioneras, uppfostras och så kan vi ju inte ta med den överallt.
Jobbigt.
Självklart så har jag bidragit till missuppfattningen. Jag tycker hemskt mycket om bebisar och petar gärna på dom alla chanser jag får och att världens sötaste Baby G hänger i vårt umgänge kan lätt få andra att tro att jag vill ha en egen för henne bär jag gärna hela tiden om jag får. Men jag tycker det är skönt att få vara "tant" jag med :)

Jag har tänkt på det mycket... men det är mest för att jag oroar mig.
I veckan ska det tas prover.

Seriestart woohoo!

1. McDreamy.
Han är inte mr Man för att många tydligen tycker han är så snygg, och vad som är så speciellt med håret vet jag ännu inte, han har hår. Han är inte särskilt vältränad, så inga magrutor att fantisera om att få klösa på, inga stora armar att klämma på, ingen stark famn att gömma sig i... nej, inget utseendemässigt alls som gör det för mig.
Han är superfly på att var superhjärnkirurg och det ger ju en hel del pluspoäng MEN det som på riktigt gör det är hur han tittar på henne. Fortfarande!!!!
Vem vill inte ha en man som tittar på dig som att du är den vackraste på hela jorden, som är blind för allt runt om för att han ser dig. Och det finns ingen osäkerhet, det finns inga tvivel, det finns bara kärlek.

2. Ibland händer det saker runt omkring mig som väcker starka känslor, självklart för att det ligger nära mitt hjärta. Många gånger så får jag verkligen slåss med mig själv för att inte kasta igen dörren det fortaste jag kan, låtsas som att inget hänt och helt enkelt koppla bort hela den biten från mitt liv.
För det skulle vara så fantastiskt mycket lättare än att oroa mig, ha ont i magen, vara ledsen och stressad.
Jag har gjort min beskärda del av misstag och jag har fått lära mig den förjävliga vägen hur jag ska hantera livet. Jag har alltid sagt att jag känner tacksamhet för att jag är där jag är i dag och jag skulle inte kommit hit om jag inte gått den väg jag gått och det står jag för. Men make no mistake, det var ingen månskenspromenad på en timme.
Det viktigaste läxan jag lärde mig är att aldrig, ALDRIG någonsin sätta mig själv i den situationen igen, oavsett.
Det gör också att det är helt omöjligt för mig att sitta tyst och låtsas som ingenting när någon jag älskar gör sitt allra bästa för att kasta bort sitt liv. Det är inte jag och de som känner mig VET det.
Jag ÄR den jobbigaste kompis du har för jag bryr mig inte om att vara till lags, jag bryr mig om att vara ärlig, jag bryr mig om att vara sann och allt det för att jag på riktigt BRYR MIG.
På-låtsas, kiss-as och hålla-med kompisar ger jag inte mkt för och tänker inte heller vara sån.
Var mot andra som du vill att andra ska vara mot dig.

Förutom besviken är jag även arg och ledsen.

Feberyra

En fantastisk lördag med min all time favorite Bettan avlöstes av söndag med feber och sen har det bara fortsatt så.
Förutom att lördagen var helt makalöst bra så väckte den även en del frågor.
Och hade jag inte legat nära döden i feber sista tre dagarna så hade jag kanske hunnit fundera på det men jag har sovit konstant med vakenpauser endast när kidsen behövt mat eller sova. I dag vände dock trenden precis samtidigt som dom ringde från dagis. Så min feber sjönk samtidigt som Kaylas steg. Två timmar senare kom Kevin hem glödhet. Så precis just nu ligger alla i soffan med varsitt glas fanta.

Förra veckan hade jag en dröm, eller jag hade samma dröm flera nätter på rad. En sån där riktig dröm där känslorna är så starka att jag inte kan skilja på dröm och verklighet när jag vaknar. Och jag svalde tårarna i flera dagar. Tänk att det kan göra så ont fastän det bara var en dröm.

Nu ropar filten på mig.
Got 2 Go

Tjitjing-eriba!!

Bästa inledningen på ett nytt år måste ju vara shopping!
(efter nyårsnatten såklart!)
Så i veckan har vi drällt pengar omkring oss som aldrig (Jag vet att ni nu läser alltid och så kanske det kan vara) förr och det var ruuuuuligt!!
Jag hade nära på gett upp tanken på nya kläder, efter vad som känns som en miiiiljarrrd av och på med alla kläder när dom knallröda brallorna ropade på mig från ett litet hörn! LYCKA! och när spärren väl släppt, ja då släppte den i vanlig ordning ordentligt :D
Jag tror nästa inköp blir lite mer garderober. Jag har en man som tydligen behöver mer plats än vad han själv trodde ;)
så det är på inget sätt mitt fel!

Åter från shoppingveckan är jag nu helt slut såatte...
soffläge?! Ja göreba!

toodles

Tvåtusenochelva tog slut

Jag brukar oftast skriva en typ resumé från året som gott men i år så känner jag inte direkt för det utan nöjer mig med en extremt kort sammanfattning.
2011 hade många underbart fantastiska stunder och de jag minns med värme är offcouuurse URF men även semester i GBG. Ja, mina bästa minnen är som alltid från sommaren :)
Det var även året när jag på riktigt förstod att alla mina vänner flyttat.
Första halvåret de var borta hade jag tankarna på annat håll och andra halvåret lika så men det smög sig sakta på, känslan av ensamhet. Jag vet att de bara är ett telefonsamtal bort men mitt hjärta saknar mina vänner.
Julen spenderades i vårt stora, fina nya hus i familjens närhet, jullovet gav oss en tjej-kväll där vi lyxade på med plankstek och godis tills vi rullade ur soffan. Nyår stilade vi till oss och vid bordet satt förutom min fina familj även tre av mina fem bästa vänner, och under bordet låg finaste lilla monstret.
Vi skålade in tolvslaget och när kvällen avrundades var det lätt att säga att det varit den bästa nyårsafton jag haft på många många måååånga år :)

Sen så hade jag såklart flera hundra underbara stunder med Richie.B under 2011.
Jag är inte så mycket för att offentligt skriva ut min kärlek på typ facebook men ibland skriker hela mitt jag efter att göra det. För han är helt fantastisk och jag älskar honom så oerhört mycket.
Han läser förmodligen det här nån dag och tänker att nu sitter hon och fantiserar igen.
Men så är det inte. Jag kanske är arg ibland, ledsen och rädd men de lyckliga känslorna jag har är många fler och finns mycket oftare. Jag har nog aldrig haft ett sunt förhållande med någon förrän nu, jag har alltid gjort saker på mitt sätt och aldrig behövt ta hänsyn till någon annan så det är en förändring att nu ha att det jag alltid önskat mig.
Det är en förändring som jag är lycklig för :)
Så här är min offentliga deklaration!
Jag älskar dig Rickard Bygdén, av hela mitt hjärta!

Och jag välkomnar 2012, come what may :)