Jag vill skrika.
Men varje gång jag skriker så skräms jag.
Jag är inte arg.
Rätt ledsen.
Men inte arg.
Ganska rädd.
Jag är fortfarande inte tankeläsare.
Jag kan bara höra de ord som sägs.
De ord som inte sägs finns inte.
Jag saknar.
Varje dag.
Det tar aldrig slut på saknad.
Och jag längtar.
Varje dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar