I väntans tider

De flesta väntar ofta på något.
Kidsen har väntat på tomten i en evighet och de blev inte besvikna när han tillslut dök upp.
Jag väntar på att samma barn ska få ner frukosten i magen så dom kan gå på dagis/fritids, så att jag får sova. Jag kommer inte heller bli besviken när jag tillslut får blunda och känna lugnet. Men just nu känns det som en evighet innan jag är där. Ingen här är särskilt snabb den här tiden.

Slask!

Dagen började halv sex i morse, då hade Baby Kays arm blivit en pinne, detta konstaterade hon efter att hon böjt den 7-8 gånger. När jag en halvtimme senare stod i duschen meddelade hon att NU var båda armarna pinnar!
Efter att vi skottat 30minuter fick vi ge upp och lämna andra halvan. När kidsen var droppade och Ida i bilen tog jag kaffepaus på statoil!
Efter en slaskig resa och en wrong turn dök det upp en självmordsbenägen-eldriven-rullstols-tant från ingenstans! POFF!! Så satt hon bara där, halvt klistrad mot forden. Vilken galen tant :s Oroa sig inte, mitt hjärta var det enda som tog stryk!
Sen var det en osynlig cyklist och några fler wrong turns innan vi var klara.
Jag har shoppat på bästa sätt hela dagen, lyckats äta en hel halv macka, släpa ut en 4 kilos skinka från Ica och skrattat så tårarna runnit :)
Vägen hem var snöflirig.
Jag lyxade med snötäckta bilar och kaffe till middag (i bilen såklart), Ida hade issues med telefonen, den ringer tydligen en röstbrevlåda ibland, men hon vet inte vems :O
Väl hemma vägrade forden göra start i backe på oplogad väg, vilken besvikelse! Men snön som jag lämnad på gården var borta! Big Up mami & kidsen :)
Efter gonattsagor och julklappsinslagning har jag tjuvat knäck och nu längtar jag efter julafton! Jag gillar att ge bort julklappar :)

*poff*

Lovemotion

I torsdags provade jag att vakna på fel sida.
Ett steg ur sängen och det slog mig direkt att jag var på dåligt humör. Helt utan anledning. Jag fattar fortfarande inte att det tog 20 år innan pmsen slog till, för jag tänker skylla på den.
Det har varit fler humörsvängningar som skulle kunna tyda på det.
Vaknade försent på fredag och hade inte ens gnuggat ögonen när jag skjutsade K.Tandlös och nu mer hårlös, till skolan, iaf.. Gentleman&Martin Jondo - Clearly poppade upp på en för mig okänd skiva, med volymen på max kom det över mig, känslan av lycka, peppen för nyårsfesten och all den där styrkan jag bär inom mig. 2:15 in i låten reste sig håren över hela kroppen och känslan blev så stark att tårarna hotade komma fram. Andra stunder under helgen har varit menlösa, bra men varken mer eller mindre. Sen kom känslan av kärlek, den vackraste känslan av alla, och den ägde ut alla andra känslor!
Jag är så lyckligt lottad och jag är så lycklig. Jag älskar med hela mitt hjärta och hela min själ och jag önskar så många gånger att tiden bara kunde stanna och jag fick hålla fast stunden i för alltid.
Jag klamrar mig fast i känslan och suger allt ur den så länge jag bara kan.
Och sekunden efter han åkt så längtar jag efter nästa gång jag får ha honom nära igen <3

Och med den känslan nära kryper jag i säng för att i morgon göra e12an osäker tillsammans med lil sis Ida, no worries, jag kör så vi behöver inte oroa oss för röda lastbilar ;)

Over&Out

Vavadetnuigen??

Det här var första veckan på länge som jag haft en miljon tankar att skriva om här men inte haft ens tid att trycka på startknappen.
Så sitter jag här nu.
Jag har hela dagen tänkt på allt jag skulle göra i kväll, allt jag verkligen behövde göra. Jag har känt mig stressad och funderat på hur jag ska hinna med allt. Så kommer kvällen och jag kan för mitt liv inte komma på vad det var jag skulle göra som var så viktigt... kanske jag stressat av bara farten, kanske det inte var något som var så viktigt att det inte kan vänta till nästa vecka när jag faktiskt är ledig.
Och såklart är det helt stiltje i huvudet, alla tankar, känslor och funderingar jag haft sista veckan har gömt sig just i kväll.
Så jag lutar mig tillbak och känner lugnet en liten stund innan jag kryper ner i vår makalöst sköna säng och drömmer mig bort till stället som får mig att bli den roligaste han känner ;)

Shellfish

Den dyker upp ibland, känslan av total sinnesro, när hjärtat är varmt och lugnt, ögonen ser klart och lösningen på alla problem är uppenbar. Men jag lyckas bara behålla den en liten stund innan jag tappar den igen och helt glömmer allt som var så uppenbart.
Det känns som att mitt skal blivit hårdare och att även min mur blivit svårare att komma igenom... självförsvaret är på topp.
Jag har tänkt mycket. Tänkt så mycket att mitt huvud svider.
Men det har aldrig någonsin fungerat att med tankevåld komma fram till något, om inte känslan är med mig så spelar det ingen roll hur mycket jag tänker.
Så hur behåller jag känslan?
Jag vet var jag hämtar den men hur får jag den att stanna...

Så länge jag lever, låt kärleken leda min väg.