Häromdan såg jag ett fantastiskt sorgligt serieavsnitt och tårarna kom direkt. Samtidigt som första tåren trillade nedför kinden så insåg jag att jag inte gråtit sen... sen länge. Kanske det som fick mig att gråta sist tog så ont att jag inte vågat gråta.. jag vet inte...
Jag tänkte inte mer på det men så i kväll såg jag ännu ett fantastiskt sorgligt serieavsnitt och tårarna rann.
Det är skönt att gråta. Frigörande och lättande.
Tårarna tar bort pms monstret som ger mig irriterade känslor, som får mig att skrika när jag egentligen inte vill det och som äter upp mitt tålamod i en tugga, vilket ger mig dåligt samvete upphöjt i en miljon stjärnstopp.
Dom säger det ska stabilisera sig och jag väntar. Jag tror att det kommer göra det och jag hoppas att det händer snart! Men jag gråter mycket hellre än jag skriker, så åter till seriernas sorgliga värld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar