Även om jag visste det sedan en tid tillbak så känns det så sorgligt, jättesorgligt!
Jag brukar tagga från januari, dvs 7 månader. Vänta med spänning på varje artistsläpp, tjuta högt av glädje och ringa till Tina och skrika.
Roadtrips till Uppsala med musik och känslor på högsta volym, lyxa med hotell och promenera i solen, äta jalla kebab och shoppa, insupa atomsfären på festival området i skymningen, traska tillbak till hotellet med ömma fötter mitt i natten för att krascha i en stor fluffig säng och sen göra allt igen dagen efter.
Och inte en enda sekund utan musiken som fyller mitt hjärta, ger mig känslor av lycka, tacksamhet och kärlek. Hur många gånger har inte tårarna runnit över bara för att allt varit så underbart.
Varit känslomässigt utmattad, mättad och lycklig i bilen på väg hem.
Vi har hunnit se många och det är sparat i minnesbanken för alltid <3
I år blir det ingen resa till Uppsala.
Kanske en resa någon annanstans, med säkerhet en fantastisk resa men inte till Uppsala, inte till festival.
Så för en stund sörjer jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar