One week

Veckan med många känslomässiga svängar.
Jag har gråtit flera gånger under flera dagar, ibland med sällskap men oftast ensam och tårarna finns fortfarande nära.
När jag var fjorton berättade pappa att det var dags att säga hej då till vår hund, som jag hade valt, döpt till Minus och älskat i tio år.
Det gör mig fortfarande ledsen att tänka på.
Jag bestämde mig då för att jag inte ville älska någon fler hund.
I maj 2007 kom mitt monster till mig. Jag ville egentligen inte ha honom men jag såg in i hans stora bruna ögon en gång och var såld. Sen har jag fått skiljas från honom gång på gång och gråtit i timmar över hans öde. Tillslut lyckades jag få honom att komma till ett bra hem, där han får all den kärlek och uppmärksamhet han förtjänar, där ingen kan ta honom eller behandla honom illa. Men även om det var mitt beslut och jag vet att han har det så bra, så gråter jag, först av lycka varje gång jag ser honom och sedan av saknad varje gång vi skiljs. Han har alltid varit, är och kommer alltid att i mitt hjärta vara min hund.

När jag för en vecka sedan följde min fina lillasyster och tog farväl av hennes älskade Titan så gjorde det ont. Har du inte varit med själv så kan du aldrig förstå hur ont det gör att se någon ta farväl av sin bästa vän.
En Ida utan Titan känns konstigt, han var alltid med.
Men vi kommer att minnas honom med glädje för han var glad, i alla sina år var han glad, snäll och bortskämd.
Han hackade tänder och lurade av mig min madrass i fjällstugan och jag har aldrig sett någon så glad i att säla sig.
Han var jättefin <3

Helgen var iskall men vi överlevde utan frostskador, lyckades slå på stort och laga mat, förolämpade eller skrämde ihjäl en bearnaisesås, åt för mycket godis, sov till filmen och gjorde sen alltihop igen men med bearnaisesås på flaska.
Även om jag frös om både fötter och armbågar så var mitt hjärta varmt, varmt som det alltid varit när inte min egen tjurighet stått i vägen.
Jag tycker om att göra det där lilla extra, det gör mig glad. Och det gör mig extra glad när någon ser och uppskattar det.
Jag kanske inte alltid lyckas men jag försöker och den skrämda såsen gav oss i alla fall ett gott skratt.

Jag är i själen lycklig och det hjälper mig när det stormar utanför.
Och jo, jag fick provsvar i dag, inga cellförändringar :)