memory feelins

När jag blundar så kan jag se.
Jag lever på minnet och och tar vara på varje sekund precis som det vore den sista gången varje gång.
Det här är ett annat sätt att älska på,
inte på nått sätt likt vad jag gjort förut.
Jag vill inte förlora det men om det skulle försvinna
så skulle jag ändå förevigt vara tacksam.
Muren håller på rivas och känslorna har börjat komma tillbaka..
och dom är inte lika farliga längre...
jag älskar, jag vågar älska, jag gråter
och jag ler genom tårarna.

I go 2 sleep
put my head upon my pillow
close my eyes and U are there
your face is next 2 mine
I can see U in my dreams
and so i breathe

thank U

choklad stopp!

Nu räcker det!
Choklad ÄR lösningen på många problem,
efter 200 gram mådde jag så illa att jag inte minns varför jag ens började äta,
by the time jag stod på alla fyra inne på toan så har jag inget minne alls av att jag någonsin haft något annat problem ÄN choklad!
Nu är det färdig ätit choklad på braaaaa länge.
Call it what u wanna call it, Im a fuckin chokladoholic!
För fakta är att jag inte ens har en bra anledning till att behöva äta choklad,
jag får allt jag behöver på fronten där choklad skulle hjälpt,
jag njuter av livet och chokladen försöker förstöra det för mig,
chokladen kanske egentligen är i maskopi med N95an!!!!
Vem vet?! ärligt, hur vet du att det INTE är så?
Ingen vet!

jag mår illa....

extra man

På juldagen var jag å Bettan ute och gjorde stan styggt osäker,
efter en helkväll drog vi på pizzan där Bettan beställde kebabpizza med extra allt och EXTRA MAN! Alex ville ha en likadan men Bettan påpekade att han inte skulle få någon extra man! Väl vid borde så ramlade Frida in och ville också käka, Alex tittade konstigt på henne sen på mig och Bettan och sa "funkar hon med oss?"
hahaha LOL, han är för söt!
I dag försöke Kid övertala mig att äta pizza och jag borde ju beställt en med extra man på, det hade inte varit så himla fel men jag gick den smala vägen och moffade godis hela kvällen i stället, är just hemkommen från ett akutbesök på statoil eftersom godiset av någon anledning tagit slut :p
Hahaha.
Mina helt otroligt braiga känslor håller fortfarande i sig och jag njuter fett mycket hela tiden :)
eller så är det min sugarhigh som kickar,
I say whatewa, this is tha shit!
SNIGEL ;)

emotion overload

Jag får inte ner ett ord, vet inte var jag ska börja, hur jag ska börja..
vad hände?
Känslorna bubblade upp till ytan och tårarna rann nedför kinderna,
tur jag har bra make-up.
Det är egentligen inte svårt, så fort jag bara öppnar munnen så kommer det ut, han är lätt att prata med, han lyssnar och det känns som att någonstans så förstår han precis vad jag menar.
Och jag andas, varje andetag är guld, varje ögonblick ger mig styrka,
just då finns det inga dåliga känslor, inga faror, just då är jag helt trygg,
just då är jag bara jag, då finns inget annat..
just då är jag en snigel i ett rosa moln :)

Jag gillar min nya snigel filosofi, coz tha rastaman hav no stress..
skynda lååångsamt och njut av varje litet steg, njut av varje litet ögonblick, lev i nuet och uppskatta det jag har precis just nu i denna sekund.
Some people call it mindfullness I hear..

Även när livet är tungt och motgångarna många så finns det hopp och det finns alltid alltid något att vara tacksam för (word of tha Crook)
Livet är mer än vad som syns.

Let the sun shine throughout everyday
and let the moon shine through the peaceful night....
lovin life
one

oj...

Jag älskar mina vänner och jag vet att dom älskar mig, inget tvivel för mina vänner är dom bästaste i hela hela världen!!
Men den andra sortens älska.. that thing they call love..

Jag har lärt mig att höra jag älskar dig och i nästa sekund bli otroligt sårad,
för att tröstas med jag älskar dig och sen bli sårad igen..
det gör ont! det gör sååå ont..
Jag tappade det, jag tappade tron på att jag skulle få älska,
kunna älska, kunna bli älskad..
Sakta, riktigt sakta har det börja komma tilbaka, först att våga tro att jag är värd att älska, sedan att älska någon och nu att våga tro att jag är älskad..

Jag älskar dig är starka ord.
Kanske därför jag stod helt apatisk, tappade talförmågan helt och bara gapade.
Jag ville skrika tillbaka, jag älskar dig!! men jag kunde inte.
Jag ville säga att man inte får skämta om sånt, att det skulle göra ont om det inte var sant.. men jag fick inte ut ett ord.
Varför tvivlar jag ens... han skulle inte sagt det om han inte menade det,
han skulle inte vinna något på det..
och det har gått lång tid, skynda långsamt.. det har jag verkligen gjort..
så egentligen är det väll inte för tidigt att säga så.
I dag bubblar jag, det är mkt känslor nu,
jag är rädd men glad, svårt att andas men jag vill skratta, samtidigt vill jag gråta..

Tack! Jag älskar dig med!

nokia n95, Im on 2u!

N95 försöker förstöra mitt liv, I know it!
Den har gett tecken på de i flera dagar nu och så i morse var det dags,
peep peep, kan inte ta emot sms, minnet fullt.. bla bla..
jag har raderat ALLT men lika fullt
peep peep, minnet fullt
waaaaaaaaaaaahhhh!
Tänkte att det kanske är dags för uppdatering,
så jag säkerhetskopierade all data, som kontaktlistan, där jag ju hade ett par hundra nummer och så uppdaterade jag telefonen,
so far so good.
Allt detta tog typ 5 timmar, när jag sen skulle kopiera tillbak alla nummer
så fanns inte säkerhetskopian någonstans, helt försvunnen, fastän jag tom kopierat adressen till filen där dom sparades...
Som sagt N95 är ute efter mig!
Så nu är alla mina nummer borta, yeay... not!
De flesta nummer antar jag att jag hittar på något sätt men vissa nummer är borta föralltid.... surt!
Och min heliga mapp med sms är oxå borta, det var nästan värst.. 369 st....

BAH! nytt år, nya nummer, nya sms ;) och snart en ny telefon,
kan inte leva med en som är ute efter att förstöra mitt liv, det säger ju sig självt!

back 2 normal program

Rädsla är svårt, jag vill inte vara rädd, jag vill kasta mig över det och bara wohoo, U know, face your fear and fear your face eller nått..
iaf så vill inte mitt innersta desamma som jag, det kämpar emot i sinne
och nu låter jag som att jag är bing i bollen men såå är det inte.. riktigt.. eller.... nä. :o
Jag är rädd, besviken, ledsen och mitt i alltihop så lugn och så hoppfull,
för jag vet att allt löser sig, på ett eller annat sätt, kanske inte på det sätt jag vill men det betyder ju inte att det blir dåligt, det kanske bara är så att det finns en annan plan för mig, en bättre plan, who knows... :)

I fredags tittade jag och Tina på en asgrym film som med sitt kanonskap fick mig att svimma till ett tag, för jag sov inte, nä´ä!
moffade chirre å dirre, karra å cola som bara vi kan, jag är fortfarande rätt mätt :p
Jag saknar söndagar.. våra söndagar... :)
men snart .... ;p

Jag är inspirerad oxå, att ta tag i det här och göra nått åt det innan det gått för långt, innan jag gömt mig förevigt i mitt likgiltiga skal..
så i morrn ringer jag ett viktigt samtal så fort jag kan.
yup yup

we own nobody nuthin but love
bless

tankar

Tänk att det fortfarande finns människor som ger mig ont i magen,
som får det att krypa i hela mig...
mest av sorg faktiskt, känslan av att de personerna mår så dåligt, inte kan se det själv och även om de är medvetna så väljer de att bara ignorera...
och det finns inget inget någon kan göra..
Jag valde att undvika dessa personer, trodde att det skulle lagt sig nu men shit, det är samma skit, ingen förändring...
tillbak till att undvika I say!

Jag har så ruskigt många vänner i mitt liv som bara lyser av energi,
som strålar, U know ;)
det ger mig glädje, styrka och framför allt hopp!
I like it!

I dag har jag sovit för lite meeen fått äta ute med my favorite Crook, på vårat favorite place och självklart blev det our favorite food ;p
vi lessnar aldrig ;)
Är tacksam i dag för de känslor jag har, den glädje som finns i mig och de som finns runt om mig :)

lovin :*

2008

För ett år sedan vaknade jag med hopp, 2008 skulle bli förändringens år.
Och det blev det.
Kvällen innan hade jag, Tina och Ida skålat ut det gamla och in det nya året, nyktra.
Har tänkt nu på att just det, att det var vi och det var nyktert satte tonen för nya året.
Årets första två månader söög! Jag lämnade det som under 5 tidigare år varit det viktigaste för mig, det var inte en dag för tidigt men gjorde lika ont för det.
Men jag hade Tina, som vägrade låta livet ta slut, som drog upp mig och ut mig vilket helt vände total misär till ett liv värt att leva.

Och nånstans mitt i allt fanns det någon.
Någonting i mig saknades, den biten av mig hade blivit så skadad att jag trodde den var borta föralltid, att den känslan aldrig skulle komma tillbak igen.
Men det fanns någon som väckte det till liv,
även om det bara var korta stunder så gav de stunderna mig hopp,
de stunderna var jag hel igen och hade allt.
Jag kämpade emot allt jag kunde, ville egentligen inte känna, var mer än livrädd för att det skulle skadas igen..
det funkade att låtsas ett tag men mina vänner såg vad jag inte ville se,
så en dag fick jag höra
"du får ljuga hur mycket du vill för alla andra men du måste erkänna för dig själv"
Att våga sluta förneka mina känslor var en stor grej för mig, ibland känner jag att jag fortfarande kämpar emot, att jag fortfarande är rädd.
Men om jag alltid ska vara rädd och kämpa emot hur ska jag då nånsin få uppleva det på riktigt...

Jag har så många bra minnen från året som gått..
Jag kan egentligen inte minns någon vinter förra året, jag minns våren och sommaren, alla kvällar ute, alla roadtrips, all bra musik och alla underbara människor, alla dagar i solen och alla skratt.
Genomgående för alla minnen är att Tina varit med hela tiden, både i de minnen jag väljer att ta med mig och i de minnen jag väljer att lämna.
Våra roadtrips till stockholm ägde! Och jag saknar fortfarande den känslan :)

Barnen har växt, Kayla fyllde ett år och Kevin fyllde fyra, hur gick det så fort att dom blev så stora?! Dom är de underbaraste små liven i hela världen och även om det varit kämpigt att på riktigt bli ensam mamma så ångrar jag inget, jag älskar mina barn och dom är värda endast det bästa :)

Sista dagen 2008 spenderade jag med barnen, middag med Liz, fika hos mamma och pappa, där även Ida var och jag sen lämnade barnen att sova, red bull med Frida :) tolvslaget med Misbah :) och resten av natten med någon som betyder så oerhört mycket för mig :)
Året slutade helt okej, för första gången på många år så mådde jag bra när jag vaknade den 1a januari, jag var lycklig :)
Och kanske detta nyår har satt tonen för hur 2009 ska bli :)