Pictures

Jag är jättedålig på att dela med mig av bilder och tänkte därför att jag skulle göra det.

Det dröjde dock inte länge innan jag kom ihåg varför jag är så dålig på det.

Det är helt jävla omöjligt!

Hur jag än försöker så blir det ändå inte som jag vill och innan slutet är jag sur och skiter i det, ska det vara så svårt att redigera in bilder i bloggen eller är det jag som inte fattar hur man gör?!

Här kommer (förhoppningsvis) några iaf!

Shopppppppa!

Ibland kan det gå flera veckor, nästan månader utan att jag köper en enda onödig grej och då finns det heller inget shoppingbehov. Sen bryter jag trenden genom att köpa EN grej, som den här gången var hår,
and then it´s on!
Jag har nu hunnit få hem och hunnit använda mina nya vinterskor, det blev adidas som fick stanna, ändra aldrig ett vinnande koncept!
Samma dag tog jag tag i det där gardinproblemet och hookade upp vårt nya hus med gardiner både för nu och för jul och okej, det slank med en ljusstake och en matta också. Glad och nöjd tänkte jag att jag har hemskt lite gå-ut kläder, om jag nu skulle ta mig ut någongång och jag vill ju ha något som passar med mitt nya hår så så blev det. Och det är ju onödigt att bara beställa EN grej och leggings är en förbrukningsvara så *pof* blev det 6 grejer i stället men barnen fick varsin.... yetiliten.
Nu är det bara att luta sig tillbak och invänta paket! :D
>I<  Guldstjärna till mig!

Oooch efter 11 timmars natten borde jag verkligen sova nu!
Puss <3

Insikt ger frihet

Let mi show u who I am, take u pon di corner show u were I´m from.

Att vara arg har alltid varit nått form av skydd från att bli ledsen.
I stället för att gråta väljer jag vredesutbrott och det håller tårarna på avstånd.... en stund.
Jag har lärt mig att bakom varje ilska finns en annan känsla.
Men när jag blir arg så glömmer jag det.
Jag gömmer mig och vad jag verkligen känner för det är lättare att bara vara arg, allt annat kan vara farligt och jag är rädd. Rädd för att säga fel saker och för att vara fel.
Så länge har jag varit så glad för att oavsett vad som händer i livet så har jag varit mig själv och varit ärlig med mig själv. Tyvärr är ju verkligheten sådan att vi alla stöter på roadbumps på vägen, oavsett hur bra livet är.
Min roadbump är jag själv. Jag glömmer göra det jag måste göra för att må bra, jag sätter det åt sidan för att jag har inte tid. Vilket är en dålig ursäkt för det jag behöver göra för mig själv tar inte tid, det händer i mitt huvud dagligen. Alla verktyg jag har, har jag gömt för att jag fallit i fällan, att jag inte behöver dom längre. Men det gör jag, jag behöver dom alltid mer eller mindre.
Gör om , gör rätt.

Släpp fram tårarna. Låt själen bada i dem.

Last pink

Så var det klart!
Allt bortforslat och helt utstädat.
I kväll gick jag och Kevin Little runt i rosa huset en sista gång, han sa hej då till alla rum och sedan till huset när vi stod utanför. Det kändes som hjärtat skulle brista.

Så summan av dagen förutom hjärtont är en heeel släp full med skräp som jag inte har en aning om hur jag ska få bort från parkeringen, smärta som trots en hel massa piller ändå slog igenom och ett lagom dåligt humör efter det....
Jag är glad att det äntligen är klart, att jag inte behöver tänka på det mer men jag är fortfarande ledsen och besviken.

Shoehooo

Tog mig ju i kragen och beställde skor förra veckan, det blev inga av de jag hade önskat här, det blev en helt annan sort. Det blev också total fail! Dom var yeti osköna, hårda och allt för smala för mina ankfötter :( Så efter stoor besvikelse torkade jag mina imaginary tears och beställde en helt ny sorts sko!
Det är adidas, vad kan gå fel?!
För säkerhets skull beställde jag ett par DC också, just in case :O
Problemet lär väl bli när dom kommer... jag kan bara behålla ett par. Aja, den dagen den sorgen!
1-4 dar kvar :D
Give me shoes, woohooo!
Vabbade med feber barn i går natt men jobbade i natt, tänkte att febriga barn sover ändå mkt! Kom hem i morse efter ett tio timmars pass och möts av "MAMMA!! Jag känner mig jättepigg, inte febrig alls!!"
Yeeey, där pussade vi slappardagen adjö och tidsplanerar kaffeintaget så orken håller hela dagen :p
Eller så ger jag honom en speldosa och slumrar mellan räddningarna av den feta prinsessan.

Nu frukost!

Snart

Så var ännu en alltför snabb helg över.
Livet har sista tiden bara bestått av packa, flytta, städa, städa och stäääda!
Jag är lagom less på att städa, less på att lösa alla problem samtidigt och rummen har ekat tomma när jag ropat på hjälp. Jag har kommit på att jag verkligen hatar att flytta. Hur roligt det än är att få börja bygga upp något nytt och från början så pallar jag verkligen inte med att flytta ifrån, för tro mig, det där med att få hjälp är inte så lätt som folk säger! Jag fick hjälp en kväll, en timme, resten gjorde jag själv. Ja, jag fick hjälp att bära ut alla saker och kartonger som jag förövrigt packat själv och sedan packar upp själv. Sedan har jag städat samtidigt som jag haft barnen 100 procent av tiden. Det har gjort mig sur, trött och förjävla less!
Jag tänker ALDRIG flytta igen!
Och som att det pissdåliga humöret inte räckte till fick jag besöka akuten i söndagsmorse, när det kändes som att jag på riktigt ville hugga av mig fingrarna! Jag har vaknat varje natt av att det gjort ont antingen i handen eller i ryggen men den här gången gjorde det så fruktansvärt ont.
Domen blev karpaltunnelsyndrom pga av överansträngning, förmodligen inflammerat också.
YEEEEY..... not :(
Jag vill bara skrika ut JAG ORKAR INTE MER! men jag gör i vanlig ordning inte det.
Nu försöker jag hålla modet uppe, det är en städ dag kvar och fyra dar kvar till jag lämnar ifrån mig nyckeln till det rosa huset, dom ringde precis och vill ha det på fredag.
Snart klart, snart klart.

I lördags efter en hel helvetes dag av städning och slit så kom äntligen Bettan! Min älskade Bettan <3
Jag saknar mina vänner så sjuukt mkt!
Hon drog en vals för sin mamma om att jag var så ensam och behövde henne. Men det är sant, jag känner mig ensam och jag vill ha mina vänner närmre.
Det krävdes även att Bettan kom 80mil för att jag skulle ta mig ut ur huset.
Enda gångerna jag lämnat nått av huset så har jag varit på jobbet eller på lilla ica, jag har inte sett andra personer än mina arbetskamrater och jag har inte sett det vi kallar för stad på.... ja, det var säkert en månad sen jag sprang igenom där.
Bettan ansåg detta oacceptabelt och drog ut mig ur huset.
Och det var helt fantastiskt skönt!
Bara att få ha smink och rena kläder.
Vi drog till knut´n, var inte alls speciellt där på kvällen men att bara få se något annat än oredan hemma, att få tänka på något annat än att städa, att få umgås med någon annan än skurhinken...
Bettan är guld värd på alla sätt!
Älskade Bettan <3

Hjelp

Jag vill ha nya skor!
Ja, igen.
I år vill jag ha varmfodrade shoes innan det börjar snöa, helst nu!
Iaf har jag hittat två par, eller ... jag har ju hittat betydligt fler men det står mellan dom här två just nu, feel free att uttrycka åsikter ;)



Varmfodrade, samma pris, nästan samma allt, så hur väljer jag?
Beslutsångesten är enorm och eftersom jag vill ha dom nu vill jag bara säga
JALLA!

Movin

Nötte slut på fossingarna natten mot lördag, sov några timmar och sen var det kartong-dag heeela dagen.
Richie.B drog tyngsta lasset och är som alltid helt fantastisk <3
Vardagsrummet är underbart, vår nya soffa helt fantastisk, allting är bara såå himla bra och jag njuter trots oredan :)
Nattade två lyckliga små personer i deras nya stora rum i kväll och efter en minimal del av oredan var bortstökad unnade jag mig själv att luta mig tillbak i den fantastiska soffan en stund, fifan så skönt :)
I morrn börjar utstädningen från lilla rosa huset, snart är månaden slut.

Nighty!

Fästing

I natt är sista natten någonsin som kidsen sover i lilla rosa huset.
Det gör ont i mitt hjärta och jag vill nästan gråta lite, men jag är tydligen den ende.
När jag insåg att det var så och berättade det för dom så tittade Baby Kay på mig med glittrande ögon, log med hela ansiktet och sa "Men det är ju roligt mamma! Det är roligt att flytta :D"
Snopet.
Det är roligt! Men jag hade förväntat mig att dom ändå skulle känna lite som jag...
Häromveckan blev jag tillsagd att jag inte skulle fästa mig vid tekniska prylar, då handlade det om en tv, kanske det gäller hus också... (fast jag har packat ner och tagit med mig mina gamla telefoner.... :O)
Snart är hela huset nerpackat och det börjar kännas tomt.
Å andra sidan börjar vårt nya hus kännas mer hemma.
Jag kanske skapade band där när jag dammtorkade, putsade fönster och låg på alla fyra för att torka golvlisterna.
Jag gillar vårt nya hus yetimycket :)

Hairy

Min säng är 180 cm bred och fem nätter av sju är det bara jag som sover där. Klockan två i natt vaknade jag när Baby Kay viskade i mitt öra "mamma, gör plats". Sen hjälpte det tydligen inte med 140cm säng utan hon kom krypande för att skeda. Vad gör jag? Jag vill verkligen sova utan barn/helikoptrar i sängen men hon är ju så mysig när hon kommer smygande att jag bara inte kan säga nej.

Igår fick jag ett brev, ett brev fullt med hår!
Sist jag hade långt hår för en dag såg det ut så här!

Långt, lockigt och all over the place. Bilden är tagen i Tinas kök sommaren när folkölet regerade och balkongkvällar var ett absolut måste.
Den här gången blir det lite mer diskret och det blir inga folkölskvällar ;)

Nu är kaffet snart slut och det börjar bli dags att göra någon nytta. Så medan jag skurar upp det nya köket kommer jag att dagdrömma om långt hår, smink, musik och discodans ;D

Gettiupandgo!

Ibland är det värre att vinna en strid än att förlora den.


Vissa dar är jag en riktig häxa och jag tycker verkligen inte om mig själv.
Gamla ordentligt invanda beteenden, dom där jag tränat på i fleeera år och sen kämpat som en idiot för att bli av med, dom dyker ändå upp ibland och även om jag vet precis hur jag ska bryta det så är jag ibland själv blind för vad som händer. Jag önskar att dom dagarna inte fanns men jag är samtidigt tacksam att det handlar om enstaka dagar och inte förutom enstaka dagar.

Det finns även andra som följer samma gamla mönster, fast just den här personen har aldrig haft något annat mönster, han kör samma race alltid. In och ut på behandling år efter år efter år. I dag var det så tydligen dags för in på behandling igen. Och då händer samma sak som alltid, han vill återuppta kontakten för nu har han ju "påbörjat sin långa resa"....
I dag när det smset kom så kunde jag inte hålla mig, jag skrattade rakt ut.
Helt seriöst, han är en tragisk komedi.

Nu är det även nedräkning, om fem dar flyttar vi in i vårt nya stora hus :)
Nu är även vardagsrummet klart (om vi låtsas att det finns golvlister) och det är såå fint.
Richie.B och MnM har gjort ett fantastiskt jobb i helgen medan jag jobbat och sovit :)

Sen så chockad han mig med ett låt tips som fick det att klia i varenda liten muskel i kroppen.
Who would have thought att han hade dancehallvibes ;)


ONE!

Syjuntan

Så var det dags igen, 3 stygn i bakhuvudet på K.Tandlös.
Första gången som skolsköterskan ringt, förmodligen inte sista.
Och han är helt fantastisk när vi besöker akuten, lugn och lättsam, lät läkarstudenten undersöka honom ordentligt, lyssna här, lyssna där, knacka på alla reflexer, lysa i ögonen and so on.
Rädslan dyker upp när det blir dags att sy men han sitter blixtstilla medan han snyftar fram att han inte vill. Han reagerar inte alls när dom sätter nålen i huvudet på honom men när hon drar undan några hårstrån så yyylar han. Så frågan är om det verkligen gjorde ont eller om det var rädslan som skrek?
Jag tycker inte om när mina barn gör sig illa, det är hemskt som mamma att behålla lugnet när jag inte vet vad som hänt, innan jag kommit dit och sett honom med egna ögon. Tankarna vandrar och målar upp många verklighetstrogna scenarion. Men barnens reaktioner på olyckor och sjukvården gör mig stolt, jag har lyckats lära dom att det inte är farligt.
Nu sover han sött, medveten om att jag kommer att väcka upp honom i natt, bara för att kolla läget... lite arbetsskadad måste jag ju få vara ;)

Earlybird

Uppe tidigt efter en lång vaken natt.
Jag blir så fantastiskt trött av att gossa med en liten helikopter på ena sidan och en jättestor arméhelikopter på andra.
Och jag funderar på varför dom känner att dom måste väcka mig för att berätta att dom kommer
"mamma! här är jag",
kan dom inte smyga upp i sängen och bara somna om? Jag gjorde ett halvhjärtat försök att bära tillbak dom till deras egna sängar några nätter men det var ju helt fantastiskt jobbigt. Jag vill bara få sova en hel natt, snälla.

Laddar nu med kaffe, i vanlig ordning tar det en stund att bli människa på morgonen, men eftermiddan och kvällen, iaf fram till sju, är uppbokad i spackelburken. Ett rum är klart, nu är det väl bara tio rum kvar men vi säger tre så känns det bättre ;)

Jag packade bort alla roligare kläder igår, dom lär jag väl ändå inte få användning av förrän.... få se nu.... reggaefestivalen nästa år?! Lite lagomt bitter, jag vet.
Jag längtar efter att gå ut.
Yetimycket!

Kurssömn

Kursdag i dag och i vanlig ordning sov jag under 2 av 3 föreläsningar. Jag fattar inte, det gååår bara inte vara vaken.
Jag tror jag undviker kurser ett tag framöver ;p

Eftersom jag blivit så fantastiskt fascinerad av desperate, tittade tills jag somnade i soffan i går,  så har jag inte hunnit se mina övriga serie avsnitt, så det är kvällens nöje.
Livet består av flyttplanering, renovering, packande, jobbande och serier.
Jag gillar serierna :D

Short one

Om jag älskar med själen behöver jag inte tänka så intensivt med hjärnan.

I kväll unnar jag mig soffläge utan att jag gjort en enda sak i dag för att egentligen förtjäna det.

Äntligen seriekväll :)

Friday baby :)

Snarkningar till höger, desperata husfruarna på skärmen och en godisskål i knät.
Kan det bli bättre? ;)

Marknadsträngsel, fylla and what more ute på det där vi kallar stad.
Ett tag kändes det tråkigt att inte gå ut, det taget gick över innan jag tänkt tanken färdigt.
Ärligt, när var det roligt på en marknad sist?
Det kan ha varit för flera år sedan men jag var i så fall för överförfriskad för att komma ihåg det.

;)