Hårgrå

Skam den som ger sig!
Efter en hel massa gnäll som Rrr såklart fick utstå (han borde sagt till mig att hålla käften och sluta jävla gnälla!!), tårar, svordomar och extrema HAT-känslor så har jag ÄÄÄÄÄNTLIGEN lyckats avinstallera och OMinstallera fackinjävla itunes!
Så as we write håller iphonen tillslut på att uppdatera.
Kanske löser det iaf ETT problem.
Och det var faktiskt skönt att gråta, även om det var ilske tårar, jo förresten, mitt i grine kom det på nått klipp på tvn om soldater som kom hem från krig och överraskade sina barn i skolan eller på dagis, inte fan hjälpte det grine, tårarna stod som fontäner ur ögonhålen.
Jag kanske behöver världens sorgligaste film för att få ur mig alla dom här tårarna som jag samlat på mig.
Tårar som kommer från rädsla och växer av saknad.

I kväll rådde jag någon att våga säga nej om det verkligen är så det känns...
ändå duger jag inte till att själv säga nej när jag hamnar i den där situationen som jag faktiskt inte vill vara i, jag kan inte "välja sida" eller ta parti, det har jag redan gjort och jag har inga planer på att ändra mig. Jag vill inte hamna i mitten och klämmas bara för att jag ville vara snäll.
Så det är nog jag som ska ta mitt eget råd, att säga nej.
Min lojalitet finns precis där den ska vara <3

nighty