Jag har funderat på om det är stressutlöst, jag kanske är mer stressad än jag vill inse själv.. fast jag vet vad som stressar mig också och jag vet att det bara är jag som kan ändra mitt liv. Jag vill inte må så här, jag vill vara pigg och glad, jag vill vara jag!
Jag har massor av känslor som jag håller tillbak, som jag inte vågar släppa fram för att jag är rädd, grejen är att oavsett om jag inte visar dom utåt så finns dom ju där och dom är nästan mer farliga när dom är instängda.
Jag vet precis vad det är jag är rädd för, men det är dags att sluta vara rädd nu.
Vad är det värsta som kan hända??
Jag tycker om någon, tycker om mer än tycka om. I min värld är han den mest fantastiska människan i hela världen och ingen annan får mig att känna som han kan, han är mitt happy place.
Jag har haft hjärtesorg fler än en gång, jag tror på att allt sker av en anledning och anledningen till alla andra tidigare sorger kanske är det här. Men även om jag kan tänka klart så vill mina känslor ändå gömma sig för att inte riskera att bli sårade... egentligen vill jag bara skrika ut hur mkt han betyder för mig, hur underbar han är och hur jag inte någonsin vill vara utan honom. Varje sekund han är i min närhet så suger jag i mig lycka, han ger mig sinnesro. Han är awesome!
Har jag förresten sagt att jag har fått nytt golv i hallen? Sjuukt snyggt!! som förväntat ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar