Pulsen är tillbak på vad som borde anses som normalt, om det sen beror på att jag ätit socker dygnet runt eller om jag är piggare det vet jag inte, jag känner mig inte piggare.. fast jag har lyckats dra på mig en förkylning också. Jag vet inte. Jag är trött och har ingen direkt ork eller motivation till något, jag vill helst bara sova hela tiden.
Helgen har jag spenderat i min lyckobubbla och mått oförskämt bra :)
Jag önskar att jag fick stanna där för alltid.
Ibland undrar jag vart människovärdet tagit vägen, har det alltid varit så här eller har det blivit värre sista åren?
Personer sviker, ljuger och bedrar varandra till höger och vänster och verkar sedan helt oberörda, som att det var deras rätt. Bråk är på sandlådenivå även i vuxen ålder, den ena anklagar den andre som sedan svarar med "men du då, du gjorde ju......" Att kalla sin tjej för "jävla fitta" är accepterat och verkar inte konstigt, ELLER?!?!
Att vara otrogen och sedan anklaga sin partner för vad man själv gjort...... Var tog respekten vägen?
Jag tycker det är så jävla fel och så jävla fult!
Det gör mig ledsen och arg och det hjälper inte att jag vet att personer som gör så här gör det för att dom själva mår dåligt, att deras låga självkänsla driver dom till ett osunt bekräftelsebehov.
Det är lätt att vara objektiv från utsidan, att tycka att saker ska vara självklara men när du sitter där mitt i smeten så är inte saker som borde vara självklara så himla självklara. Du lever i ett kaos och all kraft du har behövs till att bara andas och få kroppen att hålla ihop.
Tiden läker alla sår, det är sant men det tar tid och vi måste låta tiden ta sin tid.
Gud, ge mig SINNESRO att acceptera det jag inte kan förändra.
MOD att förändra det jag kan och FÖRSTÅND att inse skillnaden.
Tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar