Hur kunde vi bli så trasiga? Och varför ska det vara så svårt att reparera?
Varför kan vi inte prata och ännu viktigare, varför kan vi inte lyssna?
De som älskar mig skulle aldrig säga något för att med flit såra mig, de skulle från sina hjärtan försöka hjälpa mig. Det tror jag på och jag önskar att alla kunde tro det. Jag önskar att jag kunde göra mer, att jag kunde ta det onda bort från er. Mer än allt så önskar jag det! Och hur arga ni än är på mig från gång till gång och hur mycket ni än tror att jag inte förstår så älskar jag er, med hela mitt hjärta, nu och för alltid och vad ni än säger eller gör så kommer det aldrig att förändras!
För vi är familj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar