Baby Kay kom till världen med dunder och brak och jag både varnade mina vänner och avskräckte dom med mitt utseende från att föda barn.
Jag har aldrig en enda gång ångrat mina barn.
Dom är solskenet som lyst fastän mycket annat varit jobbigt.
Jag säger inte att det varit lätt, det har det inte och jag har många gånger varit beredd att bara ge upp och gå min väg.
Men med stöttning från mina älskade vänner, kidsens alla "tanter" så kom jag igenom även de perioderna.
I dag är Kayla 5 år!
Jag vet inte var tiden tog vägen, hur blev hon så stor?
Min helt egna mini-me, med min tjurskalle, stolthet, styrka, kärlek och matlust ;)
Jag kan inte låta bli att le inombords de gånger hon får ett vredesutbrott eller vill göra på sitt eget sätt och när hon provocerar mig så påminner hon mig om hur det kändes då.
De gånger jag grät eller skrek eller sprang i väg, så ville jag egentligen allra mest att någon bara skulle krama mig, att någon skulle bry sig, att jag skulle få vara den allra viktigaste människan i någons liv, om så bara för en stund.
Jag vill ge mina barn känslan av att vara älskade <3
Och kramar kan man aldrig någonsin få för mycket av!
Jag är som alla andra mammor, helt fantastiskt stolt över mina underbara barn <3
Och om jag fick råda mina vänner i dag skulle jag säga
-Det finns inget bättre än att föda barn och se dom växa <3
1 kommentar:
Baby Kay, ja jag minns alla nätter jag suttit å sjungit för henne då hon vägrat sova ;)
Jag är en stolt tant Lizzie till dina kids
Skicka en kommentar