Let mi show u who I am, take u pon di corner show u were I´m from.
Att vara arg har alltid varit nått form av skydd från att bli ledsen.
I stället för att gråta väljer jag vredesutbrott och det håller tårarna på avstånd.... en stund.
Jag har lärt mig att bakom varje ilska finns en annan känsla.
Men när jag blir arg så glömmer jag det.
Jag gömmer mig och vad jag verkligen känner för det är lättare att bara vara arg, allt annat kan vara farligt och jag är rädd. Rädd för att säga fel saker och för att vara fel.
Så länge har jag varit så glad för att oavsett vad som händer i livet så har jag varit mig själv och varit ärlig med mig själv. Tyvärr är ju verkligheten sådan att vi alla stöter på roadbumps på vägen, oavsett hur bra livet är.
Min roadbump är jag själv. Jag glömmer göra det jag måste göra för att må bra, jag sätter det åt sidan för att jag har inte tid. Vilket är en dålig ursäkt för det jag behöver göra för mig själv tar inte tid, det händer i mitt huvud dagligen. Alla verktyg jag har, har jag gömt för att jag fallit i fällan, att jag inte behöver dom längre. Men det gör jag, jag behöver dom alltid mer eller mindre.
Gör om , gör rätt.
Släpp fram tårarna. Låt själen bada i dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar