Mind games

Jag har, precis som några andra jag känner, över-tänkar problem.
Är det inte det ena så är det det andra eller det tredje.
Mitt vardagsproblem är vad jag ska ha för kläder.
Härom dan när jag fick för mig att städa för att slippa tänka på andra saker sorterade jag upp klädberget som låg kastat i sovrummet, där hittade jag bla 14 par byxor/leggings och en kjol, dessa ryms inte i garderoben för där är det så fullt att jag förmodligen inte ens skulle få in ett örhänge. Lina ringde samma dag och frågade om hon fick använda min nike tröja som låg i hennes garderob, ärligt, jag kom inte ens ihåg att jag ägde den tröjan.
(undrar hur många fler klädesplagg jag har på vift?)
Lika fullt kan jag stå och titta in i garderoben och säga "jag har inga kläder att ta på mig!" och då menar jag det verkligen, jag HAR inga kläder att ta på mig.
Det kan på riktigt ta 20 minuter att välja kläder.
Så jag har full förståelse för de som ska välja skola, boende and so on,
DET är ju faktiskt viktiga saker, inte riktigt som att välja ifall du ska ha en rosa eller en mintgrön tröja i dag.

Det gjorde mig ledsen att säga hejdå i dag, de ledsna känslorna väckte andra ledsna känslor och tillslut var det lite mer än jobbigt, min vana trogen ringde jag Tina som utan omsvep levererade sanningar som fick mig att gråta, att hon en timme senare levererade sanningar som fick mig att både skratta och gråta gjorde att det kändes lite bättre :)
Vem behöver en vakthund när jag har Crook!
ONE! <3
Jag vill inte ens tänka på hur livet blir till hösten när min andra halva är 80 mil bort, jag kommer att känna mig .... halv.

Well of to bed så jag tar mig upp för att välja kläder i morrn!
Nighty.