sinnesro

Jag hade skrivit ett helt annat inlägg än det här men förutsättningarna förändrades.
Jag är ärlig, både känslomässigt ärlig och i det jag säger.
Jag är inte ute efter att luras eller manipulera.
Jag vet hur jag vill ha det och jag säger det.
Jag vet att det kanske är svårt att tro mig men jag menar vad jag säger.
Min rädsla är att inte bli trodd, att inte bli sedd för den jag är utan att placeras in i ett fack bara för att "det kan inte vara så".
Jag vill inte vara orsaken till att någon mår dåligt, vem vill det?
Men jag mår inte dåligt.
Jag är ledsen att det är komplicerat, att det inte är så enkelt som det faktiskt skulle kunna vara.
Jag har sett och jag ser så många, överallt, göra allt så mycket mer komplicerat än det behöver vara,
de som av rädsla inte törs leva sina liv fullt ut, för då kan det förändras.
Livet förändras ständigt, förutsättningarna förändras ständigt men vi behöver inte ta ställning till de innan vi faktiskt är där. Vi vet inte vad som kommer att hända.
Att ta ut problemen i förskott ger oss onödig huvudvärk, hjärtesorg och smärta.
Vi lever i dag och ingen har lovat oss mer än det.
Jag litar på att allt kommer ordna sig till det bästa och jag behöver inte i förväg veta vad det är.
Jag har tro.

Det bästa råd jag någonsin fått var
"du kan ljuga hur mycket du vill för alla andra men du måste erkänna för dig själv vad det är du känner"
Känslan kan inte skada dig hur skrämmande den än är, det som skadar dig är när du försöker ljuga för dig själv och fly från din egen sanning.

Live the life u Love
and Love the life u Live
Bless