Kärlekens smärta är själva livets smärta. Det är ett evigt sår.
I dag sprang jag rakt in i den där doften.
Den dyker upp lite nu och då men jag hittar aldrig riktigt var den kommer från.
Det är som att krocka med en vägg, jag stannar, håller andan för en stund,
njuter av alla känslor som susar förbi i rasande fart,
sen tar jag ett djupt andetag och går vidare.
Vi kan leva med kärlekens smärta, i vetskap om att den gör oss till sannare människor, mer mottagliga, så vi bättre förmår uppskatta allt livet skänker oss.
Bless!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar