Den dyker upp ibland, känslan av total sinnesro, när hjärtat är varmt och lugnt, ögonen ser klart och lösningen på alla problem är uppenbar. Men jag lyckas bara behålla den en liten stund innan jag tappar den igen och helt glömmer allt som var så uppenbart.
Det känns som att mitt skal blivit hårdare och att även min mur blivit svårare att komma igenom... självförsvaret är på topp.
Jag har tänkt mycket. Tänkt så mycket att mitt huvud svider.
Men det har aldrig någonsin fungerat att med tankevåld komma fram till något, om inte känslan är med mig så spelar det ingen roll hur mycket jag tänker.
Så hur behåller jag känslan?
Jag vet var jag hämtar den men hur får jag den att stanna...
Så länge jag lever, låt kärleken leda min väg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar