I torsdags provade jag att vakna på fel sida.
Ett steg ur sängen och det slog mig direkt att jag var på dåligt humör. Helt utan anledning. Jag fattar fortfarande inte att det tog 20 år innan pmsen slog till, för jag tänker skylla på den.
Det har varit fler humörsvängningar som skulle kunna tyda på det.
Vaknade försent på fredag och hade inte ens gnuggat ögonen när jag skjutsade K.Tandlös och nu mer hårlös, till skolan, iaf.. Gentleman&Martin Jondo - Clearly poppade upp på en för mig okänd skiva, med volymen på max kom det över mig, känslan av lycka, peppen för nyårsfesten och all den där styrkan jag bär inom mig. 2:15 in i låten reste sig håren över hela kroppen och känslan blev så stark att tårarna hotade komma fram. Andra stunder under helgen har varit menlösa, bra men varken mer eller mindre. Sen kom känslan av kärlek, den vackraste känslan av alla, och den ägde ut alla andra känslor!
Jag är så lyckligt lottad och jag är så lycklig. Jag älskar med hela mitt hjärta och hela min själ och jag önskar så många gånger att tiden bara kunde stanna och jag fick hålla fast stunden i för alltid.
Jag klamrar mig fast i känslan och suger allt ur den så länge jag bara kan.
Och sekunden efter han åkt så längtar jag efter nästa gång jag får ha honom nära igen <3
Och med den känslan nära kryper jag i säng för att i morgon göra e12an osäker tillsammans med lil sis Ida, no worries, jag kör så vi behöver inte oroa oss för röda lastbilar ;)
Over&Out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar