Onsdag kom och onsdag gick.

Vänta är långsamt, jag tror det är den enda gången i livet som klockan bara står stilla, eller tickar en minut fram och två minuter bak... 

Men efter pannkaksfrukosten och morgonkaffet var klockan äääntligen time!

De som känner mig vet att jag är lite vidskeplig och tror på en massa saker hit och dit, inga nycklar på bordet, hus som spökar osv.. För mig avgör i stort sett alltid känslan när jag ska ta beslut, det betyder inte att jag inte ser praktiskt på saker. Så när det praktiskt ser bra ut och känslan är rätt kan det bara inte vara fel :)

Så efter alla hade tänkt och känt och funderat kom vi till ett beslut och nu väntar vi igen...

Den här gången är väntan lite mer nervpirrande än tråkig :)

Men känslan är fortfarande sååå bra att det bara inte kan bli fel :)

Så efter kvällens motionstimme med Ior och ett 2do sitter jag nu i soffan och lyssnar på snarkadet från golvet :) Jag hoppas mitt lilla monster vet hur otroligt mycket jag älskar honom och hur ont det tar att jag inte får ha honom hos mig jämt. Han är fantastisk, heeelt fantastisk och jag önskar såå att jag fick ha honom hos mig, om inte jämt så oftare... finaste Ior <3

Dry your tears.

Go to bed.