Emotionell hell!
Jag vet att det ska vara så här, först blir det värre innan det blir bättre.
Men det i kombination med trötthet och saknad.. ingen hit.
Känns som att tårarna hotar väldigt nära ögonfransarna och jag har ingenstans att gömma mig.
Ingenstans att förlora mig själv för en stund.
Jag är trött.
Jag vill bara få andas igen...
.. och gömma kuddar i garderoben..
I morrn kommer jag att leka farligt nära elden om det känns så här..
det skulle vara så lätt och det skulle vara... så inte bra!
hmm..
Night time now!
Let the dreams of what could be
take away the pain in me.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar