Den stund vi lever i är som en knopp som brister. Dagen ”slår ut” inför oss, och leder oss minut för minut fram mot de upplevelser som är de rätta för just oss, just här, just nu. När vi stretar emot inför vissa situationer och vissa människor, bygger vi upp en mur mellan oss och det goda som finns i beredskap åt oss.
Nattens drömmar var lika besvärliga som tidigare, räcker det inte med att vara förvirrad dagtid?
Jag har varit arg på mig själv ett tag och det tog mig ett tag att se vad andra förmodligen såg rätt fort.... men det är aldrig försent att ändra sig.
Peppen för URF dyker upp i känslan tof och jag önskar att det var nu!
Men den som väntar på något gott....
väntar jämt för länge men det är alltid värt det i slutet ;)
Den här mannen får vi inte se på urf i år men I love it anyway!
Longing 4 friday to once again be my high day... ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar