Det var länge sen jag delade eller sen jag bara lyssnade. Vi som alltid pratar med varandra pratar ju alltid med varandra, det är guld värt men det är inte samma sak, jag vet att några förstår hur jag menar.
I går lyssnade jag.
Och allt i mig bubblade, det är ett annat språk, för utan att man egentligen säger så mycket så förstår man så mycket mer. Jag ville gråta. Både för att jag led med personen som berättade och dennes familj och för att jag kände igen mig i precis allt. Jag missuppfattar inget, jag vet precis och jag förstår. Jag har varit där och jag är enormt tacksam för att jag inte är där i dag, för att jag kommit ifrån och förbi, hittat mig själv och mitt liv, min lycka! Men jag kommer aldrig att glömma var jag varit och hur jag tog mig därifrån. Det glädjer mig att höra att det finns fler som vet det jag vet och jag vet att jag är inte ensam.
Som alltid efter liknande samtal virvlar känslorna omkring, dock oftast bara bra känslor. Som igår.
Jag kröp in i hans armar och gömde mig, jag har så många många känslor som jag inte kan uttrycka, känslor av lycka, kärlek, tro och hopp. Men dom orden räcker inte för det jag känner är mer.
Han är bara helt fantastisk.
Jag är mer än lycklig och det blir bara bättre varje dag <3
And here comes the waterwork!
BLESS!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar