All in?

Ansiktet i mitt huvud har lämnat mig i fred en stund och under den stunden var allt precis som jag drömmer om att det ska vara. Det är en känsla av lugn, riktig lycka, sinnesro och kärlek, det är känslan som gör att jag VET,

och det är var jag önskar att jag fick stanna för alltid.

Några timmar senare var ansiktet där igen, inte i huvudet den här gången utan på riktigt, mitt framför mig, tiden stannade i en sekund, det kändes som en evighet... flykten var så nära att jag nästan kunde ta på den, vi viskade "hej" sen vände jag mig om och gick. Mitt huvud lurar mig, det det är inte på riktigt, jag vet precis vad jag vill och jag vill inte fly.

Mina tankar är spagetti, klibbig överkokt spagetti och jag får ingen ordning, jag tappar förmågan att tänka och prata i klartext, det känns som att jag pratar ett språk som endast få förstår och jag kan bara inte förklara...

Jag har inget svar på mina egna frågor samtidigt som jag har det, svaret på vad det är jag vill och svaret på vad det är jag inte vill....

Så utsätt mig för prövningar, feel free, jag tänker INTE hoppa av karusellen igen.

söndagsmys.nu