Två avsnitt senare sprutar tårarna som aldrig förr, this ya medication.
Och som från ingenstans faller bara bitarna på plats..
det finns ett ansikte som återkommer i mitt huvud varje gång jag blir rädd, som att jag flyr utan att jag förstår det.. sen kommer paniken, när jag på riktigt vill springa så långt bort jag bara kan och det krävs allt jag har för att inte på riktigt göra det.. finns ju en viss risk att det skulle missuppfattas om jag sprang gata upp och gata ner naken mitt i natten, mitt i vintern..
Ansiktet i huvudet frågar alltid "all in?"
ja, jag är livrädd men hur var det nu igen..
face your fears or fear your face.
Ansiktet i huvudet ska lämna mig nu, även om jag har en hat-kärlek till det, och jag ska fortsätta på drömmen som jag väcktes från i morse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar