Jag tror att alla människor behöver kärlek och närhet.
Och att det är precis lika viktigt som mat, vatten och sömn.
Jag tror att om vi inte får det så dör vi tillslut inombords.
Att det sedan forskats på just det och bevisats får mig att känna att jag tror rätt.
Så längtan efter att få tycka om och att få bli omtyckt är kanske kroppens sätt att signalera att det saknas, precis som vi känner hunger när vi inte äter.
Ibland tänker jag för mycket och oftast händer det när jag känner mycket.
Miss Betsy Bandana har sett ett mönster och gjort mig uppmärksam, vilket iofs gav mig mer att tänka på men kanske på ett bra sätt, ett annat sätt.
Någon sa en gång "jag är van att du blir arg och skriker men när du bara är tyst blir jag riktigt rädd"
det har jag också tänkt på... att när jag funderar på allvar så har jag inget att säga om det förrän jag funderat färdigt, om jag nu någonsin gör det. Det arga och skrikandet har jag slutat med sen länge men tystnaden återkommer då och då.
Jag är oftast nöjd med mitt liv, tycker jag har det rätt bra och jag är oftast glad men vissa stunder känner jag mig inte riktigt lika positiv och dom stunderna känner jag mig även hemskt ensam.
Förut var dom här stunderna riktiga katastrofer, det är dom inte längre, dom är mindre roliga men jag vet också att dom går över ganska fort.
One Day
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar