Planen var "vi åker tidigast tolv, senast två"
klockan halv fyra ringde
Ida: haallååå? hur går det?
me: jooo men jag är klar nu, ska bara rasta hunden och tanka efter jag klätt på mig :O
Vi nöjer oss med att säga att jag blev distraherad någongång under dagen
(helt ärligt vet jag inte vad det var som tog sån tid)
Hundra meter utanför lycksele skylten börjar Ida dricka öl, måla naglarna och prata om den gången hon kände sig farlig, om hennes första möte med polisen och om hennes byrå!
Vilket ledde till att vi lika gärna kunnat skrattat i hjäl oss innan vi var framme, tårarna rann och därmed sminket också :p
Födelsedagskalas för våran bästa Cristian med smörgåstårta, cheesecake och annat snask.
Tog oss efter bra nog länge ut men sen inte längre, spontan kontorsfest?!
Njae, inte riktigt min grej då, självklart hade Ida sprungit bort vid det här laget, ovanligt?
Not really!
Offrade mig och sov i betongsoffan igen, eftersom Ida då var på vift hade jag i allafall gott om plats att rulla runt på!
Känslomässig baksmälla? Absolut!
Och det jag egentligen vill skriva... kan jag bara inte skriva nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar