Allt var skrivet, kärleksfull sanning, smärtsam men vacker.
Tårarna rann nedför kinderna, hjärtat öppnade sig och allt blev plötsligt så klart.
Borta är nojan och dom hemska tankarna.
Nu finns bara sanningen kvar.
Det luktar sommar ute, sommarnatt.
I allt finns tacksamhet, tacksamhet för allt som har varit,
tacksamhet för allt som är.
Att våga känna är att leva, att våga satsa är att leva.
Tacksamhet för att våga älska utan att vara rädd för att bli ensam.
Jag blir inte ensam oavsett vad. Jag har kärlek.
Jag älskar och jag är älskad.
Mina vänner är vackra från insidan och ut.
När jag vacklar står dom fast, det starka stöd jag har är dom
och utan dom är jag ingen. Tacksamhet.
Jag säger inte farväl för det är inte över.
Jag lever i dag med alla känslor jag har och litar på
att det som är meningen ska ske kommer att ske.
Tack Bettan, jag älskar dig <3
2 kommentarer:
Bra! Nu låter du som Malin igen. Tacksamhet, styrka och kärlek! Låt mig vara optimist bara för ett ögonblick. Chansen att kärleken du känt så starkt så många gånger är på riktigt, är stor. Jag är ganska säker på att den här pippifågeln redan byggt bo i din hand.
Jag älskar dig med! Kram!
You're beautiful.
Skicka en kommentar