snigel

Jag trodde jag var vaken, tyckte att jag kunde inte sova..
sen helt plötsligt står han i mitt rum och jag har aldrig hört honom komma in.
Var det verkligt eller drömde jag fortfarande...
känslorna var i allafall riktigt verkliga, tid och rum försvann,
det var bara vi, inget annat existerade..
Det här är känslan jag älskar mest av allt,
jag älskar, jag är älskad och jag är trygg.
Det känns inte som att det finns tillräckligt med ord i världen för att beskriva det,
alla ord känns så små och känslan är så stor, den är inte bara i mitt huvud, inte bara i mitt hjärta, den är i hela mig, jag lever.
Sen vaknade jag i morse...
han låg precis brevid mig, känslan var kvar.
Det var ingen dröm.