2008

För ett år sedan vaknade jag med hopp, 2008 skulle bli förändringens år.
Och det blev det.
Kvällen innan hade jag, Tina och Ida skålat ut det gamla och in det nya året, nyktra.
Har tänkt nu på att just det, att det var vi och det var nyktert satte tonen för nya året.
Årets första två månader söög! Jag lämnade det som under 5 tidigare år varit det viktigaste för mig, det var inte en dag för tidigt men gjorde lika ont för det.
Men jag hade Tina, som vägrade låta livet ta slut, som drog upp mig och ut mig vilket helt vände total misär till ett liv värt att leva.

Och nånstans mitt i allt fanns det någon.
Någonting i mig saknades, den biten av mig hade blivit så skadad att jag trodde den var borta föralltid, att den känslan aldrig skulle komma tillbak igen.
Men det fanns någon som väckte det till liv,
även om det bara var korta stunder så gav de stunderna mig hopp,
de stunderna var jag hel igen och hade allt.
Jag kämpade emot allt jag kunde, ville egentligen inte känna, var mer än livrädd för att det skulle skadas igen..
det funkade att låtsas ett tag men mina vänner såg vad jag inte ville se,
så en dag fick jag höra
"du får ljuga hur mycket du vill för alla andra men du måste erkänna för dig själv"
Att våga sluta förneka mina känslor var en stor grej för mig, ibland känner jag att jag fortfarande kämpar emot, att jag fortfarande är rädd.
Men om jag alltid ska vara rädd och kämpa emot hur ska jag då nånsin få uppleva det på riktigt...

Jag har så många bra minnen från året som gått..
Jag kan egentligen inte minns någon vinter förra året, jag minns våren och sommaren, alla kvällar ute, alla roadtrips, all bra musik och alla underbara människor, alla dagar i solen och alla skratt.
Genomgående för alla minnen är att Tina varit med hela tiden, både i de minnen jag väljer att ta med mig och i de minnen jag väljer att lämna.
Våra roadtrips till stockholm ägde! Och jag saknar fortfarande den känslan :)

Barnen har växt, Kayla fyllde ett år och Kevin fyllde fyra, hur gick det så fort att dom blev så stora?! Dom är de underbaraste små liven i hela världen och även om det varit kämpigt att på riktigt bli ensam mamma så ångrar jag inget, jag älskar mina barn och dom är värda endast det bästa :)

Sista dagen 2008 spenderade jag med barnen, middag med Liz, fika hos mamma och pappa, där även Ida var och jag sen lämnade barnen att sova, red bull med Frida :) tolvslaget med Misbah :) och resten av natten med någon som betyder så oerhört mycket för mig :)
Året slutade helt okej, för första gången på många år så mådde jag bra när jag vaknade den 1a januari, jag var lycklig :)
Och kanske detta nyår har satt tonen för hur 2009 ska bli :)