Jag gjorde det enda jag kunde, den sista utvägen som fanns..
och även om jag vet det så gör det ändå ont,
jag sörjer något som jag egentligen förlorat för länge länge sen.
Kanske jag inte varit redo att sörja förän nu, det har inte kommit över mig så här tidigare..
På nått sätt känns det som ett farväl, för inget kommer att bli desamma igen,
oavsett utgång.
Jag ber på riktigt att det här ska fungera.
Jag ber för att inte behöva ta ett riktigt farväl föralltid,
Jag ber för att få ha hopp, hopp om en bättre framtid.
Jag ber att han ska lita på att det jag gjort kan vara rätt,
att han ska ta chansen till ett bättre liv,
jag ber att han ska leva.
Ge inte upp, snälla, ge inte upp.
1 kommentar:
Om man vill något tillräckligt mycket då klarar man det...DU har gjort allt det du kan...och det var tufft gjort! Eloge to ya! Nu är det upp till Mr Smith att beluta sig för vad han vill mest! Ses sen idag =).
Skicka en kommentar